Midnattsloppshelg. Jag kollar resultatlistor och känner mig lite vemodig. Det loppet vill jag inte missa. Men jag var inte med. Istället låg jag på soffan och sov en stund.
Jag brukar tycka att jag klarar tidsomställningar rätt bra. Brukar kunna åka från Arlanda, via duschen till jobbet typ. Men att springa en tävling är något annat. Och det kändes tydligt i kroppen igår att mitt beslut att skippa Midnattsloppet, att inte ens springa i ett försiktigt tempo, var helt riktigt. Många timmars jet lag och bara en timmes sömn i Lufthansas turistklass gjorde mig mosig i både kropp och knopp.
Lite stämning fick jag ändå känna på. Precis som förra året fick jag besök av familjerna L och G från Uppsala. Jag bjöd dem på Ceasarsallad, goda råd (med tolv lopp är jag ju lite av en veteran i Midnattsloppssammanhang) och pepp. Sju gäster i oranga tröjor runt mitt bord.
Vilket psyke att inte köra, trots matbord fullt av oranga tröjor... Jag blev nästan deppig av att se några enstaka på tuben på e.m...
SvaraRaderaKlokt och smart! Loppet finns kvar nästa år och framförallt finns det fler lopp under hösten som är både roligare och "viktigare". :-)
SvaraRaderaDu är så förståndig du, men det är man väl som veteran! ;) Och när jag förhoppningsvis får min medalj för 10 genomförda Midnattslopp så tänker jag inte heller springa det här loppet oavsett vad...
SvaraRaderaFegis...
SvaraRadera:-p
(Ps. Jag vågar inte heller mucka med Ingmarie.ds)
Lisa, det var inte så svårt som man skulle kunna tro faktiskt. Jag kände så tydligt i kroppen att det inte var någon som helst idé att fundera på lopp.
SvaraRaderaIngmarie, roligare vet jag inte. Skulle vara New York då. Och Lidingö om det inte ösregnar.
Janne, har svårt att tro att just du skulle kunna åta bli. Ens efter tjugo genomförda.
Fisken, ibland är det modigt att vara feg ;-)