Dåliga vanor och beroenden

Jag har den dåliga vanan att märka ord. Till och med när SAO är emot mig kan jag envisas. Jag tycker till exempel inte om när en dålig vana kallas ovana. Är man ovan är man ju liksom inte van och då gör man det väl inte ofta.

Men det var inte det jag skulle skriva om. LöparLisa skrev för ett tag sedan om beroende och det påminde mig om mina år som diet coke-oholic. Det är förstås en fjärt jämfört med de drogberoenden Lisa beskrev. Men ändå en känsla av tvång som inte är bekväm.

Ser det gott ut?

Det finns fysiska beroenden och psykiska. Min cola light-fixering var nog rätt psykisk. Jag behövde minst en burk om dagen. Jag köpte hem stora kartonger. När det bara fanns några få kvar vaktade jag så att ingen annan skulle ta slut på förrådet. Mitt beroende pågick i flera år.

Men så plötsligt en dag, från en dag till en annan faktiskt, var det slut på olaten. Tack vare mina döttrar. Det gick ett tag - att hävda att light-colan bara var mammas. Men till slut blev de stora nog att ifrågasätta. Varför fick inte de dricka? Ja varför inte? För att det är kemiskt och konstgjort och säkert inte alls nyttigt att lura kroppen med falskt socker.

Ett ljus gick upp och jag slutade där och då. Det gick superlätt. Förvånande nog.

Tänk om alla dåliga vanor var så enkla att bryta.