Stora stygga?

Vilda djur i fångenskap är egentligen fel. Men i Kolmårdens djurpark är vargarna inte så vilda och syftet är någonstans gott. Vi träffar tre honor och tre hanar. Alla i fyra-årsåldern och uppfödda på flaska. Präglade på människor för att inte bli skygga.

Ett av syftena är att få svenskar, som är uppvuxna med stygga sagovargar, att förstå att vargarna inte är som i sagorna. Att det går att leva med dem inpå husknuten. Att deras beteende är instinkt inte stygghet. Och att vi kan skydda vår boskap med vakthundar eller bättre stängsel. Det går utmärkt i andra länder. Där människorna inte är lika paniskt rädda och inte när samma varghat som tycks finnas bland en del av oss.

Kolmårdens djurpark idag.

Mötet sker på vargarnas villkor. Vi sätter oss ner och väntar. Om de vill hälsa på oss så kommer de självmant fram. Det tar en minut. Först kommer alfahannen Tash. Vi kliar och klappar. I början är Tash egoistisk och släpper inte fram någon annan varg. Den som försöker får stryk och vi bevittnar några slagsmål. Överlägsenhet och hög svansföring. Undergivenhet och svansen mellan benen. Blickar som sätter på plats. Det är så tydligt och så intressant att bevittna! Så småningom lugnar han sig och vi får vi klia fler.

Tonårsdotter Ms hår luktar spännande.

Tonårsdotter C får en puss av Tash.

Vi går från hägnet med en ny syn på vargar.