Apropå mina lite deppigare inlägg...
Hempa skriver att han vill inspirera, inte dränera. Att han inte vill blogga när han inte har något inspirerande att beskriva. Jag respekterar hans inställning men delar den inte. Jag tycker nog man kan blogga om motgångarna också. De som inte vill läsa behöver ju inte. Själv tycker jag igenkänningsfaktorn är viktig. Jag kan läsa om andras missmod, känna igen mig och finna tröst i det.
Hmmm, jag vill nog läsa om både med och motgångar, det känns mer sant och på riktigt då. Men jag tycker själv att det är tråkigare att skriva i motgång, jag känner mig som en gnälltant. Men det måste man kanske också få vara ibland. Så är ju livet.
SvaraRaderaJag vill också läsa om både med- och motgångar. Annars blir det som om personen bakom bloggen är något slags perfekt låtsasmänniska. OK, om det är någon som alltid och endast gnäller kanske man tröttnar tillslut. Men livet har ju både toppar och dalar och det är ju svårt att låtsas som om det alltid är toppen.
SvaraRaderaSkönt att höra i en tid där även min blogg präglas av en del negativism. Det är ju ofta skönt att ventilera, bli stöttad och känna igen sig i det andra skriver!
SvaraRaderajag vill också läsa om motgångar - men håller med om att det är extremt tråkigt att skriva om.
SvaraRaderaHåller med dig!En människa är inte bara "framgångar".
SvaraRaderaDet är alltid intressant att läsa dina inlägg, och jag brukar tänka att Anneli borde ta tag i romanskrivarmatchen. Den talangen har du. Kram!
SvaraRadera"When I find myself in times of trouble mother Mary comes to me, speaking words of wisdom, let it be..."
SvaraRaderaChurchill såg ju en anledning till att dricka Champagne i såväl med- som motgång. För varje motgång kommer man närmare en framgång. Det är i alla fall telefonförsäljarens försvar till att ringa nästa samtal. Hur rolig skulle framgången bli om man bara hade framgångar?
Jag vill också läsa om ALLT. Och självklart finns alltid möjligheten för alla att hoppa över sånt som inte känns intressant. Bloggen är din och DU bestämmer :)
SvaraRaderaAnna, du är på riktigt, med glimten i ögat - det gillar jag.
SvaraRaderaAndréa, jag skulle aldrig kunna låtsas - men jag skulle kunna låta bli att skriva.
Lisa, skriv på om bråck och elände - det är också ett löparliv ju. Och jag vill läsa.
Sara, du är en av dem vars ärlighet i bloggandet jag uppskattar.
Ingmarie, riktig människa - det är man ju vare sig man låtsas något annat eller inte. Med dig är jag ärligare än på bloggen (det vet ju du), så några gränser har jag.
Erik, kanske är det det jag ska göra - skriva en roman. Nu när jag tvivlar på mitt jobb. Men tjänar författare några pengar egentligen?
Patric, bring out the champagne!
Milla, tack för att du påminner mig. Min blogg. Jag bestämmer. Men man vill ju att åtminstone någon orkar läsa.