Jag gillar vinter. Jag gillar snö. Men den blöta sliriga vi har i mina marker just nu gör tassandet svårt. Det blir mer som ett klafsande. Underligt nog försöker jag undvika att bli blöt om fötterna. I en kilometer eller två. Sen bryr jag mig inte längre. När skor och strumpor är genomsura kan de liksom inte bli blötare. Så jag plaskar glatt genom blötsnögegget. I drygt 16 kilometer. Det går inte fort. Nästan en halvminut långsammare än mitt normala långsam-tempo. Nåja, tiden är viktigare än distansen på de långsamma passen har tränare Nilsson sagt.
Varje steg är lite tyngre än det brukar. Blöta skor är tunga. Och jag kanar lite bakåt i varje fotisättning. Utnyttjar varje löpmeter lite extra liksom. När man tänker positivt så är blöt slirig snö det ultimata underlaget. Eller?
Avundas dig verkligen INTE. Och även om farten är långsammare än den brukar så blir du STARK!
SvaraRaderaRöstar för positivt tänkande! Själv tycker jag att mitt löpsteg blir bättre i snö. För att undvika att halka tar jag kortare steg och landar inte lika tungt. Lite mer helfotslöpning, mindre hällöpning. Gratis löpteknikclinic!
SvaraRaderaIngmarie, precis. Men jag blir sur också. I dubbel bemärkelse. Om jag inte anstränger mig att tänka positivt.
SvaraRaderaBureborn, inget löpsteg blir väl bättre i snömodd!? I snö möjligen.