Det hostas en del på nätterna hemma hos mig. Sedan en vecka tillbaka ungefär. Jag känner mig absolut inte sjuk och har tränat på ändå. Enda undantaget backintervallpasset som byttes mot skogslöpning. För att undvika massiv inandning av kall luft.
Efter en extra hostig natt tvekar jag ändå inte. Trycker på "boka"-knappen redan 6.30 i morse, sekunder efter att platserna till Sofies spinning släpps. Populärt pass. Då gäller det att vara på tå.
Jag tänker att jag ska blåsa ur piporna. Rensa bort lite grums. Egentligen tror jag nog inte att det är så det går till, men något svepskäl måste man ju ta till när man tränar fast man kanske inte borde.
Eller borde och borde. Så länge halsen inte är ond, febern håller sig borta och man känner sig pigg anser jag att det inte är farligt att träna. Men känslan jag har är att just hosta brukar kunna bli långdragen om man tränar på. Särskilt i kall luft.
I spinningsalen är luften varm. Varm och fylld av favorit-Sofies peppande prat. Hon låter oss välja pass. Snabbt eller tungt. "Snabbt" säger jag snabbt. Innan någon annan hinner säga "tungt". Tränare Nilsson har lärt mig att lätt motstånd och hög kadens är det bästa för löpare. Och ska jag blåsa ur piporna kan ruscher sitta fint, även om andningen kan bli rätt brutal med tung belastning också.
Jag tycker inte att det känns bra att träna med hosta och jag vågar inte träna med hosta. Jag har så att säga blivit vis av erfarenhet :-).
SvaraRaderaVad gör man inte för sin favoritinstruktör? :) Inne borde vara bättre än ute när man är lite hostig. Hoppas den försvinner snart! (Hostan alltså)
SvaraRaderaStarkt att få med en värmländsk ort i din läsvärda text!
SvaraRaderaKänner igen det där. Känner mig inte helt 100, men så länge febern och halsontet håller sig borta, kör jag på. :-)
SvaraRaderaHoppas de är urblåsta nu! Både ben och pipor. :-)
SvaraRaderaLennart, jag tror som sagt itne det är farligt om man känner sig pigg. Men hostan har inte direkt blivit bättre :-)
SvaraRaderaAndréa, jag vill verkligen gå på hennes pass - veckans höjdpunkt liksom.
Erik, var tvungen att gå tillbaka och läsa om för att förstå vad du menade.
Västgötskan, krya på dig.
Ingmarie, tyvärr funkade det inte. Värre efter än före.