När jag var tonåring var jag lite ätstörd. Först mot anorexihållet och sedan åt bulimikerhållet. Inte så att jag fick någon diagnos eller så. Inte så att någon annan (eller jag själv) uppfattade mig som sjuk. Lite borderline bara.
Binge. Den amerikanska termen för överätande av tvångsmässig karaktär. Numera händer det väldigt väldigt sällan och i mild form. Det är svårt att förklara varför. Eller hur det känns.
Att det nästan aldrig händer nuförtiden är nog för att jag har accepterat min kropp. I alla fall nästan. Men då och då får jag en mini-binge. Alltid alltid utlöst av att jag ätit dåligt. Typ en glass till lunch. Som idag. Plötsligt vill jag ha choklad och chips och allt annat onyttigt jag kan hitta. Bästa sättet att bryta är att äta riktig och nyttig mat.
Binge. Den amerikanska termen för överätande av tvångsmässig karaktär. Numera händer det väldigt väldigt sällan och i mild form. Det är svårt att förklara varför. Eller hur det känns.
Att det nästan aldrig händer nuförtiden är nog för att jag har accepterat min kropp. I alla fall nästan. Men då och då får jag en mini-binge. Alltid alltid utlöst av att jag ätit dåligt. Typ en glass till lunch. Som idag. Plötsligt vill jag ha choklad och chips och allt annat onyttigt jag kan hitta. Bästa sättet att bryta är att äta riktig och nyttig mat.
Chips är farligt. Tar jag lite så blir det lätt väldigt mycket..... Nästan lite tvångsmässigt!
SvaraRaderaLägg till stress och för lite sömn och det är liksom kört...
SvaraRaderaTror att det finns få tjejer som går igenom tonåren utan någon sorts period med en rubbad relation till mat. Vårt tjejgäng hade svullar-kvällar ihop... Haha. Och jag har fortfarande nästan tvångsmässigt svårt att lämna godis kvar i skålen, oberoende om det låg ett hekto eller ett kilo i den från början. Tack och lov lär man sig ju med tiden, så nu köper jag aldrig hem mer än 3-4hg när jag är själv...
SvaraRaderaDet där med matslarv är så otroligt sant- bästa sättet att motverka crawings är att äta innan blodsockret når fotknöls-nivå.
Jag ska inte påstå att jag känner igen mig, för det kan jag ju inte riktigt göra.Inte på riktigt, eftersom jag inte haft några verkliga ätstörningar. Men crawings - ujujuj! Jag kan drabbas av ett skriande behov av ex lakritsbåtar. Så starkt att jag måste köra 1,5 mil till macken.
SvaraRaderaLennart, i många smaksatta chips är det glutamat - för att det ska bli tvångsmässigt :-)
SvaraRaderaIngmarie, det känner däremot inte jag igen.
Lisa, svullarkvällar hmm. Jag tror de flesta ätstörda är rätt hemlighetsfulla så det var nog inte så ätstört :-)
Cravings och binge är helt olika i min definitionsbok - jag kan beskriva någon gång om vi råkar hamna privat. Det finns gränser för avslöjandena på bloggen :-)