Den där lilla puffen

Glada, härliga, underbara. En del människor är bara så mysiga att träffa. Jag träffar flera på en mingeltillställning. En av dem är sparsam med vinet för hon ska hem och springa. Hon tränar för Stockholm halvmaraton. Jag blir inspirerad. Originalplanen var kvällsspringning för mig också, men under en lång dag har jag börjat vela lite. Nu ändrar hon mig. Jag sparar också på vinet. Och lämnar minglet tidigare än jag tänkt och trott.

Benen är sega. Kanske från gårdagens body pump release 82. Kanske för att dagen varit lång. Kanske för att det ändå hann bli lite vin. Jag tänker att det inte gör så mycket. Jag ska ju ta det lugnt. Tränarens order. Men efter en stund dyker en medlöpare upp. En kvinna med ett lätt löpsteg. Och proffsig utstyrsel. Jag tänker att jag ska låta henne löpa. Sedan märker jag att jag automatiskt ökat farten. Att jag börjat knappa in. Tävlingsdjävulen lever någonstans där inne. Tävlingsdjävulen tycks inte ha ont i hålfoten. Det har jag. Men bara lite.

Jag springer om. Medlöparen har puffat in mig i tröskelfart. Jag bestämmer mig för att hålla den en stund. Samtidigt inser jag att min tröskelfart är betydligt långsammare än vad den har varit. Då så. Då har jag något att jobba på.