Felsökning

Achilles. En grekisk hjälte vars kropp var osårbar. Utom just hälen. Jag är inte som Achilles. Jag har haft skador både här och där. Löpningen, som gett mig så mycket gott, har också gett mig en hel del ont. Ont i rumpan. I knän. I fotvalv. Och i hälsenor. Nu tycks det vara hälsenornas tur igen. Inte första gången. Överbelastning brukar jag tro. Men denna gång är det svårt att tro just det. På två-max tre korta pass i veckan kan jag väl inte vara överbelastad?

Felsökning pågår. Under googlandet återkommer (förutom för mycket träning för snabbt - vilket jag alltså inte riktigt tror på) stela vadmuskler och överpronation som förklaringar. Mina vadmuskler är tighta - det vet jag. Och möjligheten att stretcha dem begränsas av stela fotleder, ett anatomiskt fenomen som inte verkar gå att göra så mycket åt.

Överpronation då? När jag blir filmad på löparbutikernas band brukar domen vara lätt pronation. Så lätt att den knappt behöver åtgärdas. Kan det ändå vara den som spökar? Inget av de sko-par jag har nu har särskilt mycket pronationsstöd. Och jag har slängt ur mina inlägg ur skorna. Kanske läge att lägga tillbaka?

Det är definitivt läge att söka proffshjälp. Igen. Vi löpar-junkies är nog en betydande del i naprapat-kollektivets lönsamhet.