Två sidor av samma snö

Jag är ingen poet. Men om jag var det skulle jag hitta ord som beskriver känslan. Känslan av att tassa fram i mörkrosa ice-bugs på en skogsväg kantad av snötäckta träd. Med solen, som knappt orkar upp över horizonten, svagt synlig genom molndis. Med iskristaller som glittrar i luften. Utöver mina steg och mina andetag hörs inte ett ljud. Vinter. Så underbar att springa i.

Skogsvägen tar slut och jag befinner mig på en slarvigt plogad trottoar intill en väg med många bilar. Snön är smutsig. Snön glider undan. Ice-bugs hjälper inte så mycket. Det har redan börjat skymma fast det bara är tidig eftermiddag. Vinter. Den har sina avigsidor.

Genom mitt köksfönster i väntan på kaffe-på-löprundan.