Fotvård kan behövas

När jag var runt tjugo jobbade jag som vårdbiträde på ett servicehus (ett självständigt boende för äldre alltså). Ibland fick man eskortera tanterna (för det var mest tanter som ville) till fotvården. Fotvård. Pimpsten och nagelklippartänger. Det var något för gamlingar det.

Med åren har jag lärt mig att fotvård nog kan vara bra också innan pensionsåldern. Särskilt om man tänker sig att springa lite längre sträckor på de där fötterna. Särskilt inför långa lopp. Eller långpass.

Det sitter djupt rotat i mig att man ska klippa av tånaglarna rakt. Tror det var något om att nageln kan växa in i tån annars och ge nageltrång. Om det är sant vet jag inte. Men jag klipper i alla fall tånaglarna rakt av. Vilket leder till att nageln, när den växer ut, får vassa hörn. Ett sådant vasst hörn störde mig idag. Och påminde mig om vikten av regelbunden fotvård när man tänker sig långpass.

Efter passet. Före saxen. Det är "ringtåns" nagel som stuckit hål på den mittersta tån. Naglarna har klippts nu. Redan innan jag hoppade in i duschen faktiskt. Rakt av igen. För man vill ju inte få nageltrång.

Tänker att jag kanske ska plocka fram mitt fotbad nu ikväll. Det med inbyggd massage. Och en fotfil. Någon pimpsten har jag inte. Än.