Svärmor visar sig vara en tävlingsmänniska. Det visste jag inte om henne. Hon har förlorat en tipspromenad på en utslagsfråga om vilken flod som är längst - Nilen eller Amazonas. Vi googlar lite tillsammans och får fram lite olika svar. Det stör min svärmor. Och kanske mig lite också... Allt som står på internet är inte sant. En gnutta skepticism och ett rejält mått källkritik behöver man när man är på nätet. Något som är mer naturligt för min tonåring än för svärmor. Nya tider.
Om man googlar myokardit eller myocarditis får man många träffar. Vissa har en tydlig avsändare och verkar proffsiga. Dem läser jag.
Jag sorterar lite i informationen - allt är som sagt inte sant och allt är framför allt inte applicerbart på mig. Jag vägrar till exempel ta till mig det amerikanska rådet att inte anstränga sig fysiskt på ett halvår... Istället läser jag en svensk rekommendation som känns mycket rimligare. När det finns flera sanningar kan man ju alltid välja den som passar...
Medan jag läser inser jag att jag är ovanligt symtomfri. Å andra sidan inser jag också att många hjärtmuskelinflammationer faktiskt går bäraren omärkt förbi (medan några leder till plötslig eller långsam död). Jag hittar information om att trots att luftvägsinfektioner troligen är den vanligaste orsaken så kan nog virala tarminfektioner också orsaka myokardit. Ingen verkar dock veta säkert. Hmm. Var jag inte lite dålig i magen några veckor innan? Jag tror jag googlar lite mer. På gastrointestinal infection and myocarditis. Med kritiska ögon förstås...
Jag tycker att det låter skönt att du är ovanligt symptomfri. Det låter väldigt positivt. Hoppas att det fortsätter så!
SvaraRaderaJa de där virusen kan nog sätta sig lite varstans höll jag på att säga. Tycker verkligen att du är beundransvärd. Jag funderar en hel del på hur jag själv skulle reagera om jag inte fick träna ALLS på månader. Gissar att man vänjer sig på ett sätt? Och kanske blir det lättare att acceptera "sitt öde" när det handlar om något så viktigt som hjärtat?
SvaraRaderaMen promenera går alltså bra? hur hög puls har du då?
Tror inte jag någonsin googlat så mycket som under min egen hjärtkänningsperiod. Helt klart mer än under hälsenetrubbelperioden och hälsporreperioden, så nog är det något speciellt med hjärtat. Och inte blir det enklare av att oron kan framkalla symtom som man kanske inte skulle ha känt av annars. Tror man i alla fall. Hoppas obehaget släpper!
SvaraRaderaLennart, jo visst är det skönt att inte känna av det så mycket. Jag är en sådan som riskerar plötslig död så länge inflammationen kvarstår, men inte känner så mycket snarare än en sådan som går mot hjärtsvikt och långsam död.
SvaraRaderaLisa, när det är hjärtat så accepterar man. I alla fall jag. Alternativet känns inte som ett alternativ. Vet inte vad jag har för puls. Det är ingen power walk men heller inte "flanerande" jag ägnar mig åt.
Bureborn, obehaget har nog minskat lite. Det kommer och går, men åt rätt håll tror jag.