Så var det äntligen dags för arbetsEKG. Det visade sig helt onödigt att välja träningströja med omsorg. Och det där med sporttopp kunde jag glömma. Inte kompatibelt med elektroder överallt. Rätt självklart när man tänker efter. Hur som helst. För första gången någonsin har jag cyklat toppless. Efter två barn och ett antal år med gravitationskrafter så är det ju inte så mycket stuns i dem - de där brösten. Nåja, jag är inte så blyg av mig.
I rummet befinner sig två läkare och en sköterska. Lite spänt är det. Jag är nog inte riktigt en dussinpatient tror jag. "Fångar du henne om hon ramlar av cykeln?" säger den ena läkaren till sköterskan. Jag väljer att ta det som ett skämt. Kanske lite plumpt men...
Off we go. Först går det jättelätt. Ganska snart är det skitjobbigt. Verkligen så att jag nästan inte pallar. Och så är det över. Jag hinner inte ens bli svettig. Men flåsig! Och det var ju det som var meningen. Maxbelastning.
EKGt visar extraslag. Det kan vara helt normalt - vi vet ju inte hur mitt hjärta betedde sig innan. Men med min historia så vill läkaren absolut inte att jag börjar träna ännu - inte innan de förstår helhetsbilden. Hon säger "inte träna" typ sju gånger. Var träningsabstinensen så uppenbar? Såg jag så lycklig ut när jag trampade för allt jag var värd på den där testcykeln?
Jag tycker i alla fall det känns hoppfullt. Jag trillade inte av.
Hoppas du får svar snart!
SvaraRaderaTräningensabstinensen ser jag inte, men jag HÖR den. ;-)
Ett steg framåt!
SvaraRaderaKlurigt det där. Man vet ju som sagt inte hur det var innan. Jag hoppas du snart får en OK-stämpel i rumpan :)
SvaraRaderaÅh men vad segt :( Självklart det säkra före det osäkra. Men jag förstår din frustration. Tror jag. Mitt 'hinder' är ju trots allt både självvalt och kortsiktigt... Och jag får ju faktiskt träna. Typ hur mycket jag vill. Även om det inte går att träna precis som jag vill.
SvaraRaderaFick du inte ens ha tröja på dig? :-O
SvaraRaderaRund, du hör rätt...
SvaraRaderaMaria, verkligen! Och nu hoppas jag att det inte blir två tillbaks. Hela sommaren har känts som jenka. Vad god den blev - lavendelkakan!
Anna, ja jag vill banne mig ha en sådan. Som på tomtarnas jul. Min rumpa är ungefär lika mjuk som en trasdockas.
Andréa, ditt hinder leder till en STOR belöning :-) Och det ska du ha. Jag har ju mina.
Ingmarie, näe. Bara tights och en massa elektroder.
Ja shit vad svårt att veta! Men i och med att frasen upprepades ett antal ggr så är det antagligen bäst att "inte träna"... Suck!
SvaraRaderaMen hur kändes det? Ingen yrsel/oroskänsla från hjärtat? Och hur frekventa var extraslagen? (smala eller breda, fick du veta det?)
KRAM
Jag fick åtminstone ha en sån där sexig skjorta på mig. En sån som är öppen i ryggen.
SvaraRaderaHåller tummarna för att extraslagen är såna där alldeles normala extraslag, och att läkarna snart vågar lyfta på träningsförbudet. Men å andra sidan är det ju bra att de tar det säkra före det osäkra. Trilla av saker vill man inte.
Lisa, jag funderar inte ens på att träna innan jag har ett tydligt "GO". Och till och med då kommer jag nog att vara orolig. Psyket har fått sig en knäpp.
SvaraRaderaNej jag vet inte hur många, hur breda eller hur frekventa extraslagen var. Men enligt läkaren skulle hon ha betraktat dem som ett "normalfynd" om hon inte vetat min historia. Och det låter ju väldigt hoppfullt tycker jag! När jag låg på sjukhuset hade jag seriella extraslag också i vila. Sköterskorna kom ofta in på morgonen och sa "i natt hade du 15 i rad, medan du sov". Typ. Det har i alla fall blivit bättre!
Bureborn, man vill allra särskilt inte trilla av pinn...
SvaraRaderaÅh vad jag vill att läkaren ska säga att du kan börja springa igen.
SvaraRaderaDu får se det positivt, du trillade inte av cykeln topless :)
SvaraRaderaErik, ja duska ju komma ut på "landet" och springa med mig :-)
SvaraRaderaLöparflickan, precis så ser jag det. Och den snygga manliga ST-läkaren var ändå för ung för mig :-)