Sidor

onsdag 21 augusti 2013

Pulsklockan på laddning!

Om jag håller mig under 160 i puls så får jag... Om jag fortsätter äta betablockerare så får jag... Utredningen fortsätter, men under tiden så får jag. Lite försiktigt. My god I am so HAPPY! Och lättad. Drygt tre månader blev det.

19 kommentarer:

  1. Äntligen! Åh, vad det måste vara efterlängtat.

    Nu blev jag lite nyfien på din maxpuls då just 160 är en riktlinje jag har för de allra allra lugnaste passen. Allt under det är riktigt lugnt men jag kan gå upp en 10-15 slag till innan det börjar bli jobbigt.

    SvaraRadera
  2. Staffan, 160 är riktigt lågt för mig. Brukar ligga på 158 på låååångsamma långpass. Maxpuls utan betablockad ligger nog på 190 ungefär. Har aldrig testat den, men i backintervaller har jag kunna komma upp i 188-189. Igår på testcykeln var jag uppe i 176, men betablockerare ska ta bort 10-15% enligt läkaren (176+17=193).

    SvaraRadera
  3. Grattis! Förtsår att det måste kännas bra att få starta upp igen!

    Må hälsa och puls vara med dig! :)

    SvaraRadera
  4. Jippie! Så glad för din skull!

    SvaraRadera
  5. Grattis!! Förstår verkligen din glädje!

    SvaraRadera
  6. .......... och det gick ju bra också :-).

    För mig är 160 i puls min snittpuls på ett millopp. OK jag kanske kommer upp i 165, men 160 är högt för mig :-).

    SvaraRadera
  7. Men vad underligt, min kommentar från igår verkar inte ha kommit in ordentligt. Jag skrev typ: WOOOHOO! :D Härligt!!

    (och tiggde lite sällskap i poolen snart, hehe)

    SvaraRadera
  8. Klapkkanon! Hurra! Shit vad bra!

    SvaraRadera
  9. Då är vi ganska "högpulsade båda två". Jag har provat själv ett par gånger med progressiv löpning som avslutats i lång backe men det är ett par år sedan nu. Båda gångerna pressade jag upp pulsen i 203 och det var inte skönt alls. Kommer jag upp över 195 är det riktigt riktigt hårt, brukar tänka att min tröskel ligger vid ca 180 i puls, där händer det något med andning och känsla, samtidigt har jag lyckats springa halvmara en varm dag med 187 i snitt...lustigt hur olika det kan vara för olika individer.

    SvaraRadera
  10. Thanks allihop. Jag var så glad så att jag grät i duschen efter premiärturen. Hur betarblockerar- och otränad-tung den rundan var lämnar jag därhän för tillfället :-)

    SvaraRadera
  11. Härligt. Och det att du "får" komma upp i den pulsen måste ju betyda att risken är så gott som borta?

    SvaraRadera
  12. Förstår din känsla. Vad härligt att du fått ok-tecken (trots begränsningar)! :-))

    SvaraRadera
  13. Snorkkis, 160 är som sagt lågt för mig. Snigelfart. Men mycket mycket bättre än inget.

    Rund, jag det är härligt!

    SvaraRadera
  14. Och wohoooooo säger jag också! (Och jag/vi saknade dig i dag...)

    SvaraRadera
  15. Ojdå missat detta helt, men läst ikapp lite nu så nu fattar jag...:) Jag säger som de andra, härligt att få köra igen, grattis eller vad säger man egentligen? :)

    SvaraRadera
  16. Ingmarie, du har varit ett fantastiskt stöd genom detta!

    Jenny, jag är glad att jag lever - träna aldrig med infektion i kroppen!

    SvaraRadera