Sitt livs löparhistoria. Eller sina bedrifter i diverse tävlingar. Lite skryt kanske. Eller, ännu vanligare tror jag, skador och skavanker.
Jag tjuvlyssnar gärna när jag är i butiken som specialiserar sig på löparskor. Tänk vilka historier de får höra. De som jobbar där.
Nu senast, när jag skulle köpa mina Nike Free, tjuvlyssnade jag igen. Till en ganska överviktig övervintrad x-yuppie (ja jag har fördomar) som högt och tydligt deklarerade att han var hemma från Rivieran för ett tag. Och eftersom han inte hade lust att packa löparkläderna behövde han köpa ALLT. Tutti. Skorna skulle absolut vara Nike Free 3.0, för han var minsann en sådan löpare som kunde springa i tunna, lätta skor för han hade ett SÅ bra löpsteg... Och så vidare.
Där stod jag i ett par Nike Free 3.0. Som jag tänkte köpa för att promenera i. Enbart promenera i. Inte bor jag på Rivieran heller. Fast jag kanske skulle vilja. Bo på Rivieran och springa i Nike Free.
När jag lämnar butiken med mina nya skor tänker jag att det nog är ganska kul att jobba där. Alla kunder som öppnar sig. Några skrytiga. Några nördiga. Några vilsna nybörjare. Några skadedrabbade som behöver ett öra som lyssnar.
Jag tjuvlyssnar gärna när jag är i butiken som specialiserar sig på löparskor. Tänk vilka historier de får höra. De som jobbar där.
Nu senast, när jag skulle köpa mina Nike Free, tjuvlyssnade jag igen. Till en ganska överviktig övervintrad x-yuppie (ja jag har fördomar) som högt och tydligt deklarerade att han var hemma från Rivieran för ett tag. Och eftersom han inte hade lust att packa löparkläderna behövde han köpa ALLT. Tutti. Skorna skulle absolut vara Nike Free 3.0, för han var minsann en sådan löpare som kunde springa i tunna, lätta skor för han hade ett SÅ bra löpsteg... Och så vidare.
Där stod jag i ett par Nike Free 3.0. Som jag tänkte köpa för att promenera i. Enbart promenera i. Inte bor jag på Rivieran heller. Fast jag kanske skulle vilja. Bo på Rivieran och springa i Nike Free.
Mina fina Nike Free 3.0. Passar utmärkt till promenader. I alla fall för mig. I alla fall nu.
När jag lämnar butiken med mina nya skor tänker jag att det nog är ganska kul att jobba där. Alla kunder som öppnar sig. Några skrytiga. Några nördiga. Några vilsna nybörjare. Några skadedrabbade som behöver ett öra som lyssnar.
Haha ja en får höra en del :)
SvaraRaderaNär jag köper skor vet jag oftast vad jag vill ha och ibland går jag bara rakt in och säger vad jag vill ha (märke, modell och storlek), men ibland försöker jag prata så lite som möjligt eftersom jag vill ge "kommandot" till expediten och se vad expediten har att säga. Annars kanske jag inte lär mig någonting nytt..... :-).
SvaraRaderaKanske är löpbutikexpediterna butikernas motsvarighet till taxichaufförerna.
SvaraRaderaHaha. Alla som jobbar med kundkontakt får säkert höra en del intressanta grejer. På nåt sätt lever man "utanför" verkliga världen när man har mest professionella kontakter (som kan vara ganska välpolerade) i arbetet.
SvaraRaderaAndréa, kan du inte avslöja din roligaste? Eller är det tjänstefel?
SvaraRaderaLennart, jag vill alltid ha hjälp, och brukar nog nämna en och annan skavank som jag hoppas skorna ska rätta till :-)
Erik, jo, där har vi en annan kategori yrkesfolk som nog får höra. Men just för mig är det lite tvärtom. Jag är tyst i taxin. Och är inte så förtjust i taxichaufförer som snackar...
Snorkkis, Jo. Man har ju ett jobb-jag och ett jag-jag.