En blogg om löpträning och allt annat som intresserar mig. Böcker, film, ledarskap, medicinsk forskning, mat, resor - you name it!
Sidor
▼
onsdag 23 oktober 2013
Klagomur
Mina muskler förtvinar. Min själ ruttnar. Jag vill träna. Jag vill träna hårt. Jag vill inte vänta på ett biopsi-svar som aldrig kommer. Så. Det var det jag behövde ha ur mig. Bloggen får agera klagomur idag.
jag fattar till 100% och jag hade gnällt och klagat VARJE DAG!!!! Fast mest hade jag försökt gilla läget. Och fokuserat på det jag hade kunnat. Kan du inte styrketräna? Och yoga? Då förtvinar åtminstone inte musklerna.
Erik, jag tycker själv att jag varit mer tålmodig än jag hade väntat mig av mig själv (nåja, inte alla dagar kanske) och jag vet förstås att det kunde varit värre och att många andra har det mycket värre. I teorin ska jag väl till och med vara tacksam för lärdomarna. Men just nu orkar jag bara inte vara käck. I morgon kanske.
Om jag kunde hade jag gjort det för att avlasta dig! Det var inte meningen att låta "käck" som Erik uttrycker det för det var verkligen inte det jag menade och det trodde jag du förstod... Sorry. jag menar bara att det (just nu)inte hjälper att bli allt för frustrerad. Att acceptera betyder inte heller att man ger upp. Mer att se det som det är. Jodå, jag vet att det är lättare sagt än gjort även om kroniska krångeltår inte är i närheten av ett krånglande hjärta... Känner att jag inte kan förklara utan att bli missuppfattad men jag hoppas och tror du vet att jag lider med dig och verkligen önskar jag kunde hjälpa.
Ingmarie, jag är inte riktigt mig själv just nu och jag tror det bara är dumt att ta det här via bloggen. Jag vet att du vill väl och du var det absolut bästa stödet när jag låg på sjukhus. Det absolut bästa.
jag fattar till 100% och jag hade gnällt och klagat VARJE DAG!!!!
SvaraRaderaFast mest hade jag försökt gilla läget.
Och fokuserat på det jag hade kunnat.
Kan du inte styrketräna?
Och yoga?
Då förtvinar åtminstone inte musklerna.
Ingmarie, vad bra att du hade försökt gilla läget. Det gör inte jag, så vi kanske kan byta plats?
SvaraRaderaGilla läget är käckt och bra men det funkar inte alltid. Förstår dig min vän.
SvaraRaderaErik, jag tycker själv att jag varit mer tålmodig än jag hade väntat mig av mig själv (nåja, inte alla dagar kanske) och jag vet förstås att det kunde varit värre och att många andra har det mycket värre. I teorin ska jag väl till och med vara tacksam för lärdomarna. Men just nu orkar jag bara inte vara käck. I morgon kanske.
SvaraRaderaOm jag kunde hade jag gjort det för att avlasta dig!
SvaraRaderaDet var inte meningen att låta "käck" som Erik uttrycker det för det var verkligen inte det jag menade och det trodde jag du förstod...
Sorry.
jag menar bara att det (just nu)inte hjälper att bli allt för frustrerad.
Att acceptera betyder inte heller att man ger upp.
Mer att se det som det är.
Jodå, jag vet att det är lättare sagt än gjort även om kroniska krångeltår inte är i närheten av ett krånglande hjärta...
Känner att jag inte kan förklara utan att bli missuppfattad men jag hoppas och tror du vet att jag lider med dig och verkligen önskar jag kunde hjälpa.
Ingmarie, jag är inte riktigt mig själv just nu och jag tror det bara är dumt att ta det här via bloggen. Jag vet att du vill väl och du var det absolut bästa stödet när jag låg på sjukhus. Det absolut bästa.
SvaraRaderaKRAM
SvaraRadera