På Huddingehallens anslagstavla hänger utskrifter av vad folk tycker och tänker. Ris och ros. Mest ris. Ganska underhållande läsning emellanåt. Som nu idag. Personalen uppmanar simmarna att försöka samsas och intygar att de gör sitt allra yttersta för att fördela banorna utifrån sina badgästers behov och önskningar. Jag läser mellan raderna att två personer gång på gång bett badvakter lösa deras aningen aggressiva konflikt. En konflikt som tycks handla om hur man ska simma - rundbana eller fram och tillbaka. En av de arga vill att reglerna ska ändras och den andra, lika arga, att reglerna ska följas. Hmm. "Sluta bete er som barnungar" står det inte... Men det känns som om det är det badvakterna vill säga.
Strax under finns ett brev från en kvinna. Carina. Hon skriver att hon är 57 år. Jag funderar över varför hon tycker att hennes ålder är viktig i sammanhanget. Carina vill att ett par av maskinerna får lite översyn. Det är tydligen trögt att göra inställningarna. "Är man inte redan stark innan så blir man det av att ställa in maskinerna" skriver hon inte... Men hon skriver att hon är 57 år.
En gång skrev jag ros till alla fantastiska ledare. Jag har aldrig sett att det satts upp. Jag undrar om det kom fram och tänker att jag ska försöka igen. Men att jag är 49 vårar lämnar jag nog därhän.
Strax under finns ett brev från en kvinna. Carina. Hon skriver att hon är 57 år. Jag funderar över varför hon tycker att hennes ålder är viktig i sammanhanget. Carina vill att ett par av maskinerna får lite översyn. Det är tydligen trögt att göra inställningarna. "Är man inte redan stark innan så blir man det av att ställa in maskinerna" skriver hon inte... Men hon skriver att hon är 57 år.
En gång skrev jag ros till alla fantastiska ledare. Jag har aldrig sett att det satts upp. Jag undrar om det kom fram och tänker att jag ska försöka igen. Men att jag är 49 vårar lämnar jag nog därhän.
Någonstans är det lite tråkigt att det alltid är mer ris än ros. Det är en sjuka som genomsyrar så mycket i vårt samhälle, i våra liv. Ett vänligt ord, ett ärligt menat beröm är inte svårt att få över sina läppar. Men skulle det ändå kännas svårt finns det bara en sak att göra; öva, öva, öva, öva. Till slut sitter det, ungefär som när man löste gåtan med att lära sig cykla.
SvaraRaderaJag upplever dock att många har svårt att ta emot beröm. istället för att säga "tack, vad kul att höra" så kommer någon förminskande kommentar. Synd tycker jag.
SvaraRadera