En sådan dag idag. När livet känns ganska grått. Inte bara för att det regnar. Inte bara för att jag har börjat jobba igen.
Men så vänder det. Och det är löprundan som gör det. Solen tittar fram igen, i verkligheten och i mitt sinne.
Det är inte alls ovanligt för mig att en stunds springande gör att livet känns lättare och bättre. Att min käre P väntar med nygrillade lammfärsbiffar, tomatsalsa och ett glas rött ger mitt humör ytterligare en boost.
4 kommentarer:
Det behövs verkligen inte mycket för att det ska bli bättre. Tänk ändå vad vi löpare är både lättroade och lättbotade! :-)
Vardagslyx minsann. Håller med Ingmarie om att vi faktiskt är lättroade. Ett löppass och hornen som ibland finns i pannan får mjukt ludd på.
Tank vad tacksamt det ar anda att kunna vanda en trakdag till en superbra dag bara genom en san enkel sak som att ge sig ut och springa. Underbart!
Ingmarie, någon enstaka gång händer det faktiskt att det är tvärtom. Typ när hälsenan krånglar extra mycket eller när det går sakta trots att jag tycker att jag springer fort - då kan jag bli sur istället. Men det positiva överväger - definitivt!
Sofie, vad gulligt med mjukluddiga horn!
Petra, oftast hjälper det mig. Och det är en av anledningarna till mitt springande - att jag ska orka när jag behöver liksom.
Skicka en kommentar