Det har regnat hela dagen idag. Det hade inte varit svårt alls att bli genomsur av lite utomhuslöpning. Ändå tog jag det säkra före det osäkra och körde vattenlöpning istället. Garanterat genomblöt blir man.
Rejält sur var jag redan innan passet. Sur och frustrerad. Jag lät frustrationen rinna ur mig där i vattnet och över Ingmarie. Hon lyssnar så bra. Efter 70 minuter i Eriksdalsbadets bassäng klev jag upp. Genomblöt, men inte längre sur.
Ingmarie är inte bara en fantastisk frustrationsavledare. Hon är tränare Nilsson också. Min tränare. Och jag känner mig redo för lite struktur igen, efter några veckor av ostyrighet. Där i vattnet började vi spåna. På en uppbyggnadsfas. Med styrka.
Jag har ju gnällt en del om hur svårt jag har för att få till den där styrkan. Att jag inte riktigt greppar vad som är rätt och lagom för en löpare. Ingmarie antydde att jag ju alltid kunde börja med att göra det hon hela tiden sagt till mig att göra - inte bara när det gäller löpningen (den sköter jag nog hyfsat) utan styrkan också. Påpekandet var vänligt, men satt ändå rakt i mellangärdet. Ett mellangärde som hade varit starkt och motståndskraftigt om jag bara hade gjort styrketräningen... Nä, nu ska jag sluta gnälla och göra som Ingmarie säger. För hon vet vad hon snackar om, den där Nilsson.
3 kommentarer:
Hon kan vara ganska envis den där Nilsson också, så du lär inte bli av med tjatet kring styrketräningen ;)
När jag flyttat till sthlm kan jag kanske få göra er sällskap på den där vattenlöpningen någon gång? Jag är nämligen väldigt nyfiken på hur man står ut i hela 70 min :) Kanske är det något med den där Nilsson? :)
Nilsson är en helt underbar på att lyssna så hon är mer än värd att lyssna på ;) Men jag vet jag vill också ibland visa att jag kan själv. Tålmodigt tar hon om det detta under av inspiration till tränare =D
Lycka till med styrketräningen, vem vet vips så är det även en vana.
Peace Love och Löparskor!
Skicka en kommentar