"Jaha är du förkyld - då vill jag inte sitta bredvid dig." Vad är det jag hör mig själv säga? Jag brukar inte vara sån. Jag gillar inte att vara sån. Men jag är inne i noja-perioden. Den som infaller sig när ett stort lopp närmar sig.
Dansade länge och mycket i höga klackar igår. Nu har jag en blåsa under trampdynan. En liten en. Normalt skulle den lilla blåsan inte störa mig särskilt mycket. Nu oroar den mig. Tänk om den blir värre. Infekterad. Mara-noja.
Inget får komma ivägen nu. Frisk och pigg ska jag stå där på startlinjen på Lidingövägen om en vecka. Trött men glad ska jag gå i mål.
3 kommentarer:
Tycker verkligen om att du vågar berätta om en noja som i mina ögon är mer än begriplig. Du är en stjärna Anneli, glöm aldrig det!
Det kommer att gå som en dans ;-)
Jag är likadan. Puttade bort min något för närgångna dotter när jag tyckte hon snörvlade för mycket, men hon tyckte mest jag var knäpp - hon var nämligen bara allergisk. Snor som snor liksom, tänk om hon var förkyld OCKSÅ!
Skicka en kommentar