Läser om Isabellah Andersson och imponeras. Klart att en sjundeplats i en VM mara är imponerande, men det som gör mig mest förundrad är planen framåt. Satsningen mot OS i Rio 2016. Fram till dess ska Isabellah träna och träna och träna. Förhoppningen är att hon ska bli 45 sekunder snabbare på maratonsträckan per år. Massor av träningstid nedlagd och mindre än 4 minuters förbättring på fem år. Om allt går enligt plan.
Det låter som en stor insats för en liten tidsvinst. Och jag imponeras av att hon orkar mentalt. För de kan ju knappt märkas - de framsteg som görs under tiden. Eller? Antar att det är samma sak för många av friidrottarna. Massor av träning för att hoppa tre centimeter högre eller springa några hundradelar snabbare.
Men det är så det är. Träningsinsats mot tidsvinst är nog mer av ett exponentiellt förhållande. För mig var det ganska lätt att ta mig under 50 minuter på milen. Under 45 satt hårdare inne och under 40 tänker jag inte ens försöka mig på. Avståndet mellan 50 och 45 minuter och mellan 45 och 40 må vara lika långt i tid men är absolut inte lika för en löpare. För andra, med andra fysiska förutsättningar, ligger gränserna förstås på andra ställen, men förhållandet träningsinsats-tidsvinst är detsamma.
4 kommentarer:
Nej det blir jobbigare och jobbigare att kapa tid. Under 40 är en dröm men det känns nästan hopplöst. 2 små futtiga minuter, men så oändligt mycket jobbigt! Jag siktar på att plocka de 2 minuterna på maran istället, det är nog mindre plågsamt.
Men först måste jag bli hel i knät. Det är nog det svåraste av allt.
Ja herregud vad mycket svårare det kommer bli att komma ner under 40 jämfört med 45 som jag plockade av bara farten. 40 är så svårt att jag kanske aldrig lyckas ens. Men försöka ska jag och du med hoppas jag! :)
Anna, att hålla kroppen hel är den viktigaste utmaningen. Du blir hel och jag hoppas det blir snart.
Andréa, nä något försök på under 40 har jag inte planerat. Jag är trots allt 46 år och snabbheten försvinner fortare än uthålligheten när åldern ökar. Och så tycker jag snabbhetsträningen är lite för jobbig ;-) Långa intervaller idag, visserligen i närheten av 4 min/km tempo - men att hålla det en mil, det känns för tufft.
Ja, det är en jäkla skillnad när tiderna kryper nedåt.
Min kollega tyckte jag var tramsig som sa att mitt mål var att kapa två sekunder på milen för att gå från 37.01 till 36.59 - "Jag sprang först på 50 sen nästa lopp sprang jag på 46, det är liksom hela fyra minuter. Vad mesar du med 2 sekunder då för?" Hon skulle bara veta...
Skicka en kommentar