Ingmarie och skånska Sara behövde någon som agerade broms idag. Så att de skulle hinna njuta ordentligt av den fina naturen i Nacka-reservatet och runt sjön Flaten. Jag ställde givetvis upp. Att bromsa snabba, konstant snackande, löparjäntor är en roll som passar mig.
Snacka kan ju jag också. Utom i de värsta uppförsbackarna. Då lyssnade jag mest på de andra två, som snackade på alltmedan jag flåsade.
Sara och Ingmarie stretchar efter långpass i lugnt snack-tempo.
7 kommentarer:
Vad glad jag blev när jag såg den gröna tröjan bredvid den vita vid tunnelbanestationen idag! Så kul att träffa dig! Och du måste flåsa väldigt tyst för jag hörde då inget, förutom prat, från din sida :)
När du springer med mig kan du få snacka oavbrutet medan jag håller konstant flås. :)
Pha! Du är ingen bromskloss! Snabb som en vessla när du väl vill och stark som en oxe! dessutom är du ett utomordentligt trevligt sällskap! TACK för att du tog dig tid att komma! KRAM
Nästa gång får ni dra med mig, jag kan bromsa ännu mer, speciellt i uppförsbackarna :)
Tror inte du bromsar Anneli!!!.. men vill du får Sara ur balans så ta på dig illa matchande kläder nästa gång. Hon har svårt för det där ;)
Sara, det var underbart att träffa dig också!
P, senast vi sprang ihop pratade du på rätt bra tycker jag.
Ingmarie, tack för att du övertalade mig!
Andréa, jag tror faktiskt att jag är bästa bromsen av oss två :-)
Daniel, bra tips där! Ska definitivt testas vid tillfälle.
Kan väl aldrig täna mig att du är en bromskloss! Har minsann sett dig flyga fram på brandvägen under dina lånpass (och jag har trott att du kör intervaller eller snabbdistans!) :)
Skicka en kommentar