Den där känslan. När man känner att något är fel men inte kan sätta fingret på vad. Den känslan hade jag när jag kastade mig i bilen för att snabbt ta mig till kvällens spinningpass.
Halvvägs inser jag att jag inte har några byxor på mig. Eller jo. Jag har mina något oversized sweatpants som överdragsbyxor, men inga capri-långa tights under. De ligger kvar hemma. Jag vänder bilen och ringer Huddingehallen. "Jag blir sen men snälla släpp INTE min plats" vädjar jag. "Jag glömde ta på mig byxor..." Jag hör själv hur det låter. Men receptionisten är snäll. Det finns ovanligt nog ett par avbokningar redan, till Sofies alltid så fullbokade pass, så jag får behålla min plats trots sen ankomst. Jag rusar in i spinningsalen 2 minuter i. Min favoritcykel är upptagen. Jag hinner inte gå på toa.
Sofies lilla dotter har bokstavligen sugit musten ur hennes iPod. Sofie har letat fram en gammal skiva istället. Ett gammalt pass från 2008. Musiken rullar igång. Jag trampar. Och fokuserar på här och nu. Jag har capri-långa byxor på mig och passet är alldeles underbart inspirerande och svettigt.
6 kommentarer:
Vilken tur att du kom på det i tid, inte kul att cykla med byxor som fladdrar runt benen. Eller byxlös :)
Haha, det var tur att du kom på det i tid! Fast det kanske hade blivit värsta succén att cykla i bara underbyxorna? :)
Haha, just det där vet jag att det kommer hända mig någon gång! För jag byter ofta om på överkroppen och sen väntar jag med tightsen till efter middagen för att det är skönare (vill liksom kunna äta stor middag och då är det skönt med stora byxor :D)
Varje gång tänker jag "tänk om jag glömmer ta på mig tightsen!" men det har hittills aldrig hänt. Fast det kommer väl...
Haha, det är därför det är underbart att bo nära träningshallen och ha bil! Minns kanske min spinning i bermudashorts-episod? Hehe. Det gick ju jättebra för dig:)
Hihi! Själv har jag lyckats glömma t-shirt två gånger. Ena gången hade jag långärmad t-shirt´= varmt, andra gången blus. Någon tyckte att jag såg en aning uppklädd ut. :-)
Kör hårt mes vadstretchen!
Andréa, jag är dessutom en mästare på att svettas - de byxorna hade varit sjöblöta och tunga.
Fitnesscoachen, ja, visst hade en och annan deltagare tittat bort generat...
Anna, det var nog så det gick till. Tröjan åkte på, men klämma in mig i tightsen ville jag tydligen inte.
Lisa, jo jag minns ditt hawaii-mönstrade äventyr!
Bureborn, blus! Vad snyggt! Men vad hade du på dig när du gick därifrån? Och var det lunch-spinning?
Skicka en kommentar