Ingen klass är bättre än instruktören som instruerar den, skrev träningsglädje. Extra sant när det gäller spinning. Med tillägget att ett spinningpass inte heller är bättre än instruktörens musiksmak. Jag gillar Sofie och hennes musik. Nej. Jag älskar Sofie. Som spinninginstruktör alltså.
När jag kommer in i salen står en man framme vid instruktörspodiet. Cykelbyxor runt smala ben och ganska stor mage. Han fipplar med en dator som är kopplad till stereon och han dricker ur en flaska som vilar i instruktörscykelns flaskställ. Jag blir så besviken. Var är Sofie? Sedan tänker jag att jag måste skärpa mig. Jag har aldrig cyklat för Bosse, som jag gissar att det är, förr. Men jag vet att hans pass brukar vara nästa lika fullbokade som Sofies. Jag borde ge honom en chans. Varje instruktör är värd en chans. Och utseende kan bedra. Humlor kan flyga.
Just när jag har accepterat läget kommer Sofie in i rummet. Och Bosse packar ner sina grejer. Han hade visst kört ett extrainsatt pass timman före. Ett pass som inte brukar finnas på schemat. Därav min förvirring. Jag bestämmer mig för att ge acceptansenergin som extra energi på Sofies pass istället. Jag kör extra hårt. Jag älskar Sofie extra mycket. Och hennes musik. Bosse får kanske en chans en annan gång.
6 kommentarer:
Klart du ska ge Bosse en chans!!!
Exakt! Utseende kan verkligen bedra! Kör båda nästa gång. (Om det blir fler xtra pass vill säga)
Förutfattade meningar är inte bra. Ge Bosse Bula en chans.
Nya ledare kan bli en riktigt rolig överraskning, så det är klart du ska testa Bosse!
Håller tummarna för att du får positiva besked på fredag! Och dessutom tror jag jag vet varför det är svårare att upprätthålla yoga än löpning: bristen på endorfinkick.
Ni tycks vara i maskopi med Bosse! Men OK då. Kanske.
Bureborn, klart det är endorfinerna! Borde jag ha kommit på själv ju!
Skicka en kommentar