Jag såg ett program på SVT (finns på play) om månggifte för några dagar sedan. Polygami i Afrika och något arabland (minns inte vilket) där män hade flera fruar, men aldrig tvärtom. Känns som kvinnoförtryck. Polyamori i USA, där det i vissa fall var kvinnor som hade flera män i sitt hus. Mer jämställt och frivilligt kanske, men alltihop känns ytterst underligt och avlägset för mig.
Jonna. En spinninginstruktör jag inte kört för på väldigt länge. Det är inte kärlek vid första tramptaget. Jag tycker början av passet känns mesigt. Men så sakta byggs det upp och blir mer och mer intensivt. Mot slutet vråljobbigt. Och när Jonna under en stående intervall spänner ögonen i mig och utmanar mig - "du skulle bara våga ge upp" säger blicken. Då. Då är det kärlek. Spinninginstruktörskärlek. Jonna och Sofie. Jag älskar dem båda. Som instruktörer.
3 kommentarer:
Finns det något särskilt skäl till ditt förtydligande i sista raden?
Erik, vill ju inte att Patric ska tro att det ska flytta in fler damer i huset :-)
Skratt!
Skicka en kommentar