onsdag 14 mars 2012

Om jag räknar medaljerna

Jag blickar framåt. Jag bokar lopp. Samma gamla invanda. Man kan ju inte springa New York marathon varje år. Eller det kanske man kan. Men jag ska inte. Istället lägger jag drygt 1000 kronor på Midnattslopp och Lidingölopp. Utöver de pengar jag tidigare betalt till Stockholm marathon och Kungsholmen runt. Lopp jag inte vet om min fot kommer att vara redo för.

Midnattsloppets anmälan är enkel. Namn och födelsedata så hittar systemet mig som gammal trogen Södermalmssommarnattlöpare. Lidingöloppets anmälan kräver mer fylleriövningar. Vad hade jag för placering förra året? Hur många lopp har jag sprungit tidigare? Det första svaret söker jag fram på internet. Fråga två, ja då räknar jag helt enkelt medaljerna.



Sex stycken från modern tid och 30 kilometerslopp. Varav den näst sista är i silver. (Jag är fortfarande sur på mig själv för att 2011 års medalj blev en bronspeng, trots god fysik och fantastiska yttre omständigheter men med bristande motivation - det duger inte). Två medaljer är från början av 2000-talet och ett hälften så långt lopp. Femtonkilometersvarianten. Jag undrar om den rätta siffran i antal lopp är sex eller åtta. Jag skriver sex. Det är ju ändå K30 jag anmäler mig till. Och tänker att jag ska ta silver i år. Med marginal.

7 kommentarer:

Morgan sa...

Vilken fin samling! Själv har jag bara tre, inget silver.

Ingmarie sa...

Så ska det låta!

Ingmarie sa...

Men du ska inte vara sur på dig själv. Du gjorde så gott du kunde just den dagen efter dina förutsättningar. Ta lärdom och blicka framåt!

fitnesscoachen sa...

Klart du tar silver i år, du kommer flyga fram! Motivationsdippen måste väl ha gått över nu? ;)

Lennart sa...

Du tar silver i år. Inget snack!

Själv har jag bara en medalj från Lidingöloppet (1995), och det är en silvermedalj :-).

anneliten sa...

Morgan, för det mesta ligger medaljerna i en papp-kartong. jag är inte så mycket för sådant. men det är bra att kunna räkna dem för att veta hur många lopp man sprungit. 11 midnattslopp räknade jag till. Med mera.

Ingmarie, jo, lite kämpaglöd finns det allt. Ibland. Men jag gorde faktiskt inte mitt bästa. Hade jag gjort det hade jag inte varit sur på mig själv...

Madde, motivationsdippar kommer ibland. Jag hade en mentalt tung höst på jobbfronten - det är i alla fall över nu.

Lennart, 1995 - det är nästan preskriberat... Upp till bevis i höst ;-)

Ingmarie sa...

Jo, du gjorde ditt bästa du kunde just den dagen!