De passar i skogen. Stockarna. Men stockar till ben passar ingenstans. Särskilt inte i ett backigt spår. Ens när det ligger i skogen.
Ibland går det trögt. Ofta släpper det efter en stund. Idag släpper det inte. Ändå släpper jag inte min plan. Åtta kilometer kuperat i mitt backiga skogsspår. På stockar till ben. Hela vägen. Tempot är ett av mina långsammare. Men jag genomför.
När benen är som stockar undrar man varför. Körde jag kanske för tungt på spinningen igår? För den lilla nattliga cykelturen - till och från fotrallyt, kan det väl inte vara? Det är inte alltid det går att förklara. Varför det går lätt ibland och tungt andra dagar. Det är bara att acceptera. Och genomföra.
Ibland går det trögt. Ofta släpper det efter en stund. Idag släpper det inte. Ändå släpper jag inte min plan. Åtta kilometer kuperat i mitt backiga skogsspår. På stockar till ben. Hela vägen. Tempot är ett av mina långsammare. Men jag genomför.
När benen är som stockar undrar man varför. Körde jag kanske för tungt på spinningen igår? För den lilla nattliga cykelturen - till och från fotrallyt, kan det väl inte vara? Det är inte alltid det går att förklara. Varför det går lätt ibland och tungt andra dagar. Det är bara att acceptera. Och genomföra.
3 kommentarer:
Ja den som det visste... Tror visst det kallas för livet. Det går så där upp och ner. ;-)
Visst är det förbaskat mysko ibland. När stockbenen bara finns där utan att man kan hitta ngt vettigt svar på varför. Det är då man ska göra som du, acceptera och genomföra. Bravo!
Läser ikapp bloggar och ser att du minsann till och med sprungit långpass och tror på Lidingömålgång. Jippie! Så glad för din skull!
Ingmarie, när det handlar om löpning och inte ens du vet...
Bureborn, långpass är ju relativt, men ja jag springer distanser som man kanske kan kalla långpass nu. 19+ idag.
Skicka en kommentar