fredag 20 juli 2012

Diplomati

Jag vill skriva "jag har ingen f*cking lust att göra det du ber mig om". Istället spenderar jag tid på ett inlindat mail-svar. Försöker förklara. Försöker rättfärdiga. Hitta vattentäta argument. Det går sådär. Jag har inte lust helt enkelt. Prioriterar andra saker. Saker som känns viktigare för mig. Men det dåliga samvetet gnager lite. Vill vara till lags.

Jag lämnar svaret i oskickat skick. Springer ett varv i skogen istället. Sol och regn samtidigt. Hala rötter som saktar ner mitt steg. Syremättad luft. Jag tänker på alla dofter som djuren känner, som jag missar. Skulle jag vilja känna dem? Barrträdsdoften räcker. Och doften av blöt jord. Man behöver inte känna allt. Man behöver inte veta allt.

Regn och sol samtidigt i min skog. Kanske befinner jag mig under en regnbåge.

När jag är tillbaka suddar jag ut mitt inlindade tråckliga utkast till mail-svar. "Jag har ingen f*ckig lust" skriver jag inte. Men något liknande - bara i lite trevligare ton. Där i skogen har jag bestämt mig för att jag inte behöver förklara. Ett nej räcker bra. Med raka ord. Diplomati är tidskrävande. Och jag har nog inte fallenheten.

4 kommentarer:

bureborn sa...

Vilken fantastiskt härlig, magisk bild!
Visst är det skönt att ha löpningen, som tycks göra en så klartänkt. Oftast. Hjälper att sortera och prioritera. Hur folk som inte springer beter sig förstår jag inte.

Västgötskan sa...

Verkligen ett helt underbart foto! :-)

anneliten sa...

Bureborn, helt klart en nödvändig ventil för mig. Att kombinera skog med rörelse är den ultimata avkopplingen och frikopplingen av tanken för mig.

Västgötskan, ännu mer underbart i verkligheten!

Ingmarie sa...

Ärlighet är absolut det bästa! Det är ju så man själv vill bli bemött, eller hur? Och verkligen en fantastiskt vacker bild!