fredag 6 mars 2015

En träningskompis

Skaffa en träningskompis. Det brukar vara ett av råden till hur nyblivna (eller vana, men lite uttråkade) löpare ska kunna hålla träningen rolig. Jag har alltid tyckt att sådana råd låter lite klämkäcka (lånar ett av mammas ohippa uttryck - det passar här).

Jag är en grupp(tränings)människa. Men när det kommer till löpning trivs jag ganska bra med att springa själv. Visst minns jag tuffa, roliga grupp-pass med Petra, som numera driver Runacademy (tänk att hon började med oss i "Motionärsligan"). Visst minns jag långpass som bara svischat förbi medan jag babblat med Ingmarie. Men ändå. Jag tycker nog att löpning är något jag gärna (helst?) gör i ensamhet. Kanske för att jag vill låta min dagsform och min lust styra.

Det finns dock en träningskompis som är sällskap utan minsta prestationskrav. F. Hon och jag i skogen. Hon hoppar och skuttar två meter framför mig. Två meter bakom mig. Hon märker inte att min kondition är halvkass. Jag kan springa precis som jag har lust. Fort, långsamt, gångpauser - det spelar ingen roll för F. Och några gångpauser blir det. Skogen är full av vatten som hindrar mig lite. Jag tänker återigen på Petra och den gången hon utmanade oss att springa rakt igenom lerpölarna. Att inte tassa fegt runt. Då körde jag järnet. Rakt igenom. Idag fegar jag. Behöver inte imponera på F. Visst - i grupp blir man sporrad att ta i lite mer. Men det är inget jag behöver just nu.

Det ser ut som F väntar snällt på mig. Men bilden är inte rättvisande - det är mest hopp och skutt. När jag inte är tråkig och stannar för att fotografera.

5 kommentarer:

Lisa sa...

Låter som bästa springkompisen!

rundarocksaenform sa...

Det kunde varit jag som skrev det här inlägget. EXAKT sådär känner jag.
Socialt asocial... Hehe! ;-)

Kram M

Erik sa...

Mitt hjärta svämmar över!

Ingmarie sa...

Vem vill inte ha sällskap av en sådan skönhet? (Petra kommer du förresten kunna läsa om i nästa RW)

anneliten sa...

Lisa, riktigt bra är hon. I alla fall i skogen där hon kan vara lös (ingen annan än jag är där och möter vi någon tyr hon sig snabbt till mig så att jag kan koppla). I koppel på allmän väg har jag inte provat. Tror det är betydligt svårare.

Rund, du har ju lyxen att ha en alldeles egen fin hund.

Erik, hon har den effekten den där F :-)

Ingmarie, ser fram emot den läsningen!