fredag 8 maj 2015

Så himla dumt att anta saker

"Ät enligt LCHF (inga kolhydrater) de sista två måltiderna och fasta sedan i 12 timmar". Det är instruktionen inför PET-undersökningen jag idag skulle göra för fjärde gången. Ingen av de tidigare gångerna har någon frågat mig om jag ätit LCHF-mat. De har frågat om jag har fastat och jag har fått beröm för mitt låga blodsocker. Jag tänker att det där med LCHF nog är till för att patienterna inte ska hungra ihjäl, men ändå vara ordentligt tömda på kolhydrater. Det är ju radioaktivt socker de ska spruta in i mig och för att det ska få fritt spelrum ska det egna sockret vara lågt.

LCHF känns aningen otydligt för mig. Visst har jag hyfsad koll på vilka livsmedel som innehåller kolhydrater, men jag är inte riktigt säker på vad som är tillräckligt kolhydratfattigt för att klassas som äkta LCHF. Dessutom äter jag oftast ute på vardagar och då har man ju sämre koll. Jag väljer att inte äta alls. Det känns enklast. Och bäst - eftersom jag antar att syftet är att bli av med kolhydrater. Det visar sig vara ett dumt antagande. Mycket dumt.

Nukleärmedicin vill inte undersöka mig idag. Jag har fastat för duktigt. Jag skulle tydligen ha ätit fett. "Annars kan hjärtat ta upp socker ospecifikt" säger läkaren som jag kräver att få prata med. Hon säger att de redan under den förra undersökningen misstänkte att jag inte följt dieten. Där var ett diffust upptag i hjärtat som de tvingas tolka som kvarstående inflammation. Jo, jag fastade förra gången också... Jag blir lite sur på att ingen berättat om denna misstanke. Om man nu tror att patienten är olydig (eller med en alldeles egen logik - som jag), kan det ju vara bra om patienten inför nästa tillfälle får veta vad sådan olydnad leder till.

Jag nämner inget om att jag brutit mot "ingen gymnastik inom 48 timmar"-instruktionen. Också. (Lätt omodernt uttryckt måste jag säga - för vem kallar sin träning för gymnastik nuförtiden?). Mitt brott är en lätt jogg sisådär 36 timmar innan undersökningen. Men det spelar ju ingen roll nu när de ändå inte vill undersöka mig.

Nästa gång ska jag lyda. Nästa gång ska jag inte anta.

2 kommentarer:

Lisa sa...

Vad trött man blir! Tänk så viktigt det är med riktigt information, att man förklarar orsaken till de restriktioner man ger.

anneliten sa...

De flesta lyder nog. Det knäppa är att jag trodde att jag var duktig...