Stress-Yoga-Stress

Stressade i morse. Mycket att tänka på. J-vlar också, glömde löparskorna hemma. Måndagar betyder yoga direkt efter jobbet, tätt följt av motionärsligelöpning med bara en halvtimmes byta-om-och-transport-luft emellan. Idag försvann den luften på grund av morgonstressens glömska och blev till hem-och-hämta-skorna-stress. Det känns lite slöseri att omedelbart vräka bort det lugn yogan skapat på far-och-fläng. Men jag ville ju springa också.

Yogan är Power yoga. En nybörjarkurs à femton måndagar. Vaike, 55 årig underbar kvinna med smidig kropp och synliga muskler, leder oss varsamt genom grunderna. Hon säger: Här tävlar vi inte med någon - inte ens med oss själva. Jag blir lugn.

Jag har försökt yoga lite hemma med boken "Yoga för kvinnor". Det är en mycket vacker bok. När jag för första gången bläddrade i den sa mig min kroppsuppfattning att jag ganska lätt skulle kunna göra de flesta övningarna. När jag provade fick jag revidera den kroppsuppfattningen rejält. Den femtonåriga gymnastkroppen har blivit en 44-årig löparstel kropp. Det jag klarade allra bäst var att stå på huvudet. Det klarar jag å andra sidan enkelt - jag behöver ju inte böja en enda led. Och lite gymnastbalans finns kvar.

"Yoga för kvinnor", av Karin Björkegren, är en bok med övningar indelade i olika "åldrar" - jag brukar blanda lite 40-plus och lite 50-plus.

Motionärslige-Petra bjöd på lite längre intervaller idag - ca 500 meter styck, varav minst halva sträckan i sugande uppförsbacke. Sex stycken tuffa sådana klarade jag. Harmonin återvände.