Väntan

Jodå, jag sprang en bit på gymmets treadmill i morse. Men det var TUNGT. Kroppen tyckte visst att det var natt. Jag försökte väcka den långsamt, med lugnt, stegvis ökande tempo.

På utländska löpband brukar jag få tiden att gå genom att räkna om sträckor och hastigheter till "the metric system". Visst är det lite underligt att vi inte kan få till användning av samma måttenheter i vår moderna värld. Men det är klart, någon måste ju ge sig då, och anpassa sig efter den andra.

Nu sitter jag på en trist inrikesflygplats i Ahmedabad och väntar på flyget till Bombay, där jag ska vänta på flyget till London, där jag ska vänta på flyget till Stockholm. Jo, lite synd om mig själv tycker jag. Inte bara på grund av all väntan. Jag har fått rejält ont i vänster hälsena igen. Och jag som mest vilat den senaste tiden.

Flygplatsmat: en vegetarisk samosa och lite vatten. Jag har mumsat i mig massor av fantastisk indisk mat (måltiden på bilden är inte riktigt representativ), men det är inte utan att jag längtar efter ett vanligt svenskt äpple.

Hälseneproblem. Det har jag lite av och till. Alltid i vänster fot och alltid vid fästet i hälen. Denna gång känns det lite värre än det brukar och jag haltar lite. Har gjort tåhävningar här på flygplatsen. Någon annan bot känner jag inte till. Nu ska jag sitta still och vila i många långa timmar. Kanske gör det gott.

Längtar hem. Väntar på att jag ska kunna träna som jag vill. Tålamod.