"Undrar lite varför folk lägger upp sin träning till allmän beskådan på Funbeat eller jogg.se" säger jag. "Jamen du då, du exponerar ju din träning i din blogg" svarar min käre P.
Hmm. Varför skriver jag blogg egentligen. Det är inte för att andra ska veta hur mycket (eller lite) jag tränar i alla fall. Exakta siffror får bara tränare Nilsson. Jag har tämligen svårt att tänka mig att just det är intressant för någon annan.
Så varför skriver jag? Helt säker på svaret är jag inte. Jag tycker om att skapa texter. Men jag när ingen författardröm och hör inte till dem som någon gång tänker sig att skriva en roman.
Jag behöver ett utlopp för mina tankar och åsikter. Och det blir liksom mer meningsfullt om någon läser det man skriver.
Bloggvärlden sätter min träning, och mina upplevelser av den, i perspektiv. Jag är inte ensam om att bränna många kilometer på en vecka. Jag är inte ensam om att vilja springa ute trots ruskväder. Jag är inte ensam om att snöa in på någon löparpryl eller dissekera någon träningssanning. Jag har hittat likar i bloggvärlden. Och jag har hittat de som är betydligt mer extrema än jag - i jämförelsen känner jag mig fullkomligt normal. Något som kanske inte alltid är fallet när vardagskontakterna frågar om min träning.
I bloggvärlden får jag tillgång till likasinnade. Jag tror det är det som är nyckeln. Mitt löparjag lever och frodas i bloggen och på så sätt kan jag bespara vardagskontakterna en del löparnörderi.
Om någon dessutom blir lite träningsinspirerad av det jag skriver så är det förstås ett stort plus.
Ja, jag tror mycket sitter i just det att man "möter" likasinnade, får prata av sig om sin träning och får diskutera med andra som inte alls tycker man är konstig. Det blir som en härlig frizon! :)
SvaraRaderaJa det är rätt intressant att man verkligen inte är värst, det brukar jag påpeka när folk undrar varför jag tränar så mycket. "KOlla här, det finns de som tränar MYCKET mer!" :)
SvaraRaderaJag håller med både dig och ovanstående talare, det är absolut skönt att inte bli idiotförklarad i bloggvärlden och får snöa in på precis vad man vill. Här tillhör jag ju dem som tränar minst! Inte för att jag kanske blir idiotförklarad i verkligheten heller, men en förundrad blick eller två får man ju ta emot ibland. Jag tror du förstår vad jag menar :)
SvaraRaderaExakt så är det! Visst finns det "tyckare" även inom löpbloggsvärlden men de allra flesta förstår och känner igen sig. Och det är väldigt skönt att veta att man inte är ensam med sina ibland lite underliga tankar och funderingar. :-)
SvaraRaderaSå är det och Funbeat/Jogg.se (min favorit) erbjuder ännu ett ställe att lära sig mer, att hämta inspiration från eller att dela med sig av tankar och idéer när ens omgivning är oförstående.
SvaraRaderaSedan är det kul med en träningsdagbok online och där man också kan se hur kompisarna tränar!
Jag funderar då och då på varför jag egentligen bloggar, men hittar aldrig något enkelt svar. Men i slutändan tror jag nog att det för mig handlar om gemenskap och så har bloggandet också blivit en (rolig) vana som är svår att byta trots att jag ibland tänker att jag borde minska mina internettimmar betydligt...
SvaraRaderaÄven om jag inte läser exakt varje bokstav om träningsupplägg och liknande njuter jag av dina välskrivna inlägg. Keep up the good work!
SvaraRaderaJa, ibland kan man ju sannerligen fundera över varför man bloggar. Och sen kan man ändå inte låta bli. För mig är helt klart löpargemenskapen den största drivkraften. Att ha likar att dela erfarenheter med. Få glada tillrop och pepp när det behövs. Óch jo, en aning egocentrism är nog också inblandad. :-)
SvaraRaderaAnvänder Funbeat också. För att jag gillar att se hur mina vänner tränar. Superbra inspiration, tycker jag, och kul att följa hur de blir snabbare och snabbare. Se hur deras upplägg skiljer sig från mitt. Jämföra, diskutera och gratulera till väl genomförda pass.