Jag byter skor

Utan långpass på schemat och med fantastiskt vinterväder går jag ner i garaget. För att gräva fram ett par alternativa skor. Skridskor. Med tillhörande kängor.

Mina gamla skridskor. Mina gamla kängor som en gång i tiden hade fina lila snören. Funkar utmärkt.

Medan dotter tränar fotboll och make tränar fotbollstjejer, åker jag på plogad sjöis. Banan är ganska kort i år och jag hinner många varv.

Att åka skridskor är en alldeles speciell känsla. Men känslan är ännu bättre när sjöisen är snöfri och tillåter åkning varhelst man har lust. Nu blir det lite av lämmeltåg. För jag är inte ensam. Inte ensam men lite udda. De flesta har stavar. Det har inte jag. Jag tycker inte stavar hör ihop med skridskor.

Det bränner fint i rumpan. Låren får sig en omgång. Höfterna får jobba. Jag tänker att skridskor nog är ett utmärkt komplement till löpning.

Jag åker hem och jag byter skor. Jag har lust att springa en sväng i skogen.

Från bra glid på skridskor till bra fäste med icebugs.

Jag följer den gula slingan i min välbekanta skog. Andra har varit här före mig och jag springer i upptrampat spår. Men ju längre in i skogen jag kommer desto färre fötter har trampat före mina. Plötsligt tar spåren slut och jag är lite lost. Känner inte igen mig riktigt nu när skogen är snöklädd. Tar ut en trolig riktning och springer obanat en bit. Jag hittar snart ut till en större stig.

Lost - vilket håll är rätt håll? Tur att jag har hyfsad orienteringsförmåga.

Tillbaka i civilisationen.

Nyduschad byter jag skor igen. Tofflor den här gången.