Jag har inte glömt hur. Jag kan springa fort (nåja, allt är relativt). Garmin tycker visserligen inte att det går riktigt så fort som det känns, men en sådan detalj tänker jag inte låta mig nedslås av. Och jag kan ju alltid skylla på ett par passager av halkig knölig is utmed den sträcka jag valt ut för mina tio två-minutersintervaller.
Känslan är hursomhelst underbar. Fart i benen. Inte ont någonstans. De första intervallerna utomhus på mycket länge.
Känslan är hursomhelst underbar. Fart i benen. Inte ont någonstans. De första intervallerna utomhus på mycket länge.
Härligt att det går bra nu! Heja dig!
SvaraRaderaJa heja dig!
SvaraRaderaMen hur bra är inte det! Och farten den kommer med våren i april!
SvaraRaderaVad underbart!!
SvaraRaderaGrattis får man väl lov att säga:) Jag längtar tills jag är där.
Nu är det på gång ser jag... Härligt! Och snart är hinder som is borta och allt går av bara farten.
SvaraRaderaHärligt!!
SvaraRadera