Jag inser dock att en Margaritha (och ett par öl) inte är optimal laddning för löpning. Det tog ett tag innan benen ville, men sedan var det underbart.
Lyckades springa lite vilse i den gigantiska parken. Men det gör inte så mycket. Var man än kommer ut så kan man lokalisera sig med hjälp av rutnätet som gatorna utgör. Inte ens en karta behövs. Förutsatt att man memorerat avenyernas läge i förhållande till varandra.
Jag hittade hem. Och nu är det dags för frukost på haket mitt emot Grand Central station. En favorit. Jag äter alltid toasted bagel med cream cheese, freshly squeezed grape fruit juice och färsk frukt. Mmm...
Det ryktas att vi kanske fastnar här en extra dag. Något om att luftrummet över Atlanten stänger. Det finns sämre ställen att fastna på i så fall.
4 kommentarer:
Det är som att vara med i en film när man springer där! En dag extra i den staden gör verkligen INTE ont! :-)Och även om Margharita och öl verkligen inte är optimal uppladdning så tog du dig ut! Bra!
Det är väl många nyttiga vitaminer i öl, är det inte? Och i Margharita är det ju C-vitaminer i form av limefrukt, eller hur? :)
Ingmarie, detta känns som ännu en käpp i mitt träningshjul... Trots att det inte är katastrof i sig att vara fast i just NYC. Jag är glad att jag inte är kvar i Indianapolis.
Patric, jo så kan man se det...
Du har ju oändliga träningsmöjligheter i NY!!Gör det bästa av situationen.
Skicka en kommentar