Långpass så här nära maran är lååånga. Och tar mycket tid.
The last bounce. Jag upptäckte Bounce i och med deras första Dansens Hus-föreställning "The Score". "Gökboet" är favoriten. Nu gör de sin sista show - i Globen. Givet att jag ville vara där. Med döttrar och man söndag eftermiddag. Fantastiskt. Smart koreografi, duktiga dansare, akrobatik och skönhet. Och lite sorgligt. 30-plussare som "pensionerar" sig från dansaryrket. Kropparna har tagit stryk och motivationen har minskat.
En långpass-slot hittade jag i helgens schema. Tidig söndag förmiddag. Det blev till att ställa klockan för att hinna. Tränare Nilsson satte gränsen - inte mer än tre timmar. Jag tror aldrig jag sprungit tre timmar på träning, så att hålla det var inte svårt. 2.40 blev det och nästan 3 mil. Jag hade inte orkat en meter till. Maran är lite längre än tre mil...
Ett veck på strumpan kan skava sönder en lilltå... En liten del av min kropp som tagit lite stryk. Lyckligtvis snabbt läkt.
3 kommentarer:
Hade med velat se Bounce men missade det helt. :-( Långpass är långa och ännu är inte maran. :-) Och ta hand om tån!
Kan bara hålla med Ingmarie om Bounce, men man kan inte få allt. Bra att det funkade med löpning i 2.40. :-)
Ingmarie och Erik, ni missade Bounce, men man kan ju som sagt inte göra allt. Erik, jag tror du pysslade med fotboll ungefär samtidigt som vi var i Globen. Och du Ingmarie peppadade löpare cyklandes. Vilken inblick jag har i era liv genom era bloggar ;-)
Skicka en kommentar