Tröskelpass på programmet idag. Trettio grymmejobbiga minuter.
Jag har tagit ledigt från jobbet. Inga förpliktelser, mer än lite hemmafix. Jag kan egentligen köra passet när som helst. Först tänker jag förmiddag. Sedan tänker jag eftermiddag. Jag hittar den ena anledningen efter den andra till att skjuta upp det jobbiga. Till slut är det kväll.
Då skärper jag mig. Upp ur fredagssoffan. På med mina Asics DS Trainers och ut.
Tio minuter in i själva tröskeldelen inser jag det knäppa i att äta pizza strax innan sju och springa kvalitetspass halv nio. Håll from hell. Nåja, det får mig att glömma ömma hälar för en stund. Jag fokuserar på andningen och smärtan släpper gradvis och sakta sitt grepp.
Jag behöver inte skrika ett enda "ursäkta". Möter nästan ingen. Gissar att normala människor sitter i sina sköna soffor och tittar på hundrametersduellen mellan Bolt och Gay.
4 kommentarer:
Det där förbenade hållet!
Skönt att få gatorna för sig själv ibland! Jag hade nästan hela gymet för mig själv igår kväll.
*Vinkar* tittade på Bolt men han med träningen på eftermiddagen. Gillar din nya kompis i köket, grattis jag är inte alls avis ;).
Peace Love och Löparskor
Pernilla, jag får inte håll särskilt ofta. men tuffa pass och pizza är nog ingen lyckad kombination.
Fitnesscoachen, Visst är det skönt när det inte är trångt - särskilt på ett gym. Jag känner mig mest ivägen på gym i alla fall och då hjälper det lite om det inte finns några att vara ivägen för ;-)
Jesper, jag hade helt klart hunnit träna - men jag sköt upp det "jobbiga". Det händer inte lika lätt med vanliga pass, men trösklar och intervaller...
Skicka en kommentar