Tävlingsinstinkten sitter djupt. Ibland är den bra. Ibland bara jobbig. Och lite skämmig. Att vilja vara bäst är inte någon beundrad mänsklig egenskap.
Yogan tränar inte bara upp min smidighet (gör mig mindre stel är kanske en mer korrekt beskrivning) och styrka. Den tränar mig också i att vara sämst. Och att acceptera det. Jag är inte sämst på alla övningar kanske, men på några. Jag faller ihop i en hög. Och skrattar åt mig själv. Jag är faktiskt ganska bra på att vara sämst. Kanske till och med bäst?
5 kommentarer:
haha! Du har inte sett mig yoga....
Jag tycker det är ganska skönt att få och kunna vara "sämst". T.ex. är jag helt värdelös på att sy, åka skidor, dreja i lera, hoppa högt och förstå konst.Men jag är bra på att snacka strunt. ;-)
Haha, på yoga är jag också sämst! Men det är lite skönt, det kan ju bara bli bättre liksom!
Hm jag kandiderar nog till herrklassen jag vågar inte ens prova yoga... vill egentligen kunna allt innan typ...... liten tråkig egenhet men jobbar på det
Peace Love och Löparskor!
Ingmarie, ingen kan vara bra på allt. Men just när det gäller träning jag inte undviker - då känns det lite jobbigt att inte greja rörelserna. Sådan är jag.
Anna, rätt tänkt - det man inte kan kan man bli bättre på! Men vissa övningar får jag överhuvudtaget inte till och då är det svårt att bli bättre. Kanske går jag tillbaka till nybörjargruppen nästa termin.
Jesper, jag jobbar också på att bli mindre "måste vara bäst på allt" - för jag gillar egentligen inte den delen av min personlighet. Yoga är ett bra sätt att träna ödmjukhet...
Yoga ska provas under 2011 och jag tror precis som du att det är ett bra sätt att träna ödmjukhet på.
Skicka en kommentar