Inga motargument idag.
Laddad med chokladpraliner och med siktet inställt på en stege kliver jag in på företagsgymmet. På pappret är stegen, med 2-3-4-5-4-3-2 minuter snabb löpning varvad med 60 sekunder återhämtningsjogg, en barnlek. I verkligheten ganska jobbigt. I alla fall för mig.
Fysiskt är de första intervallerna lättast. Innan jag är riktigt trött. Tankemässigt ligger lite av ångesten inför det jobbig kvar. Psykiskt går det bättre på slutet. Så är det alltid när jag kör hårda pass. Det finns en vändpunkt. En vändpunkt där jag känner att jag grejar hela passet och där tanken är stark trots att kroppen är trött.
4 kommentarer:
Bra jobbat! Du ser, det går alltid! Jag tycker det är "enklast" när jag väl blir trött för då "vet" jag. Vet hur jobbigt det ska bli. :-)
Låter som du fick till ett riktigt fint pass. Bra jobbat och trevlig helg på dig!
Grymt! Det bästa är mot slutet på den sista när man vet att man snart är klar och kan öka litelite mer :)
Ingmarie, vet ju att du bevakar - så det är bara att skärpa sig ;-)
Daniel, jorå det blev bra, men jag springer långsammare på bandet än ute. Irriterande.
Andréa, bestämde mig för att köra helt jämt, samma fart i varje intervall. Men visst kliade det lite i fartknappsfingret.
Skicka en kommentar