Hemma i min soffa analyserar jag mitt löparpsyke. Vad var det som hände igår? Varför hittade jag inte gnistan? Jag tror så här. I min hjärna hade jag redan tagit silvret. Utmaningen var istället att gå under 2.30 och det kändes svårt. Omöjligt faktiskt. Mål ska kännas utmanande men inte omöjliga.
Tidigare i år sprang jag Stockholm marathon på 3.20-någonting. Kapade personbästa med drygt 6 minuter. Mitt minne säger mig att det gick ganska automatiskt.
Förra året tog jag silvret på Lidingö med drygt tre minuters marginal. Efter en sommar av hälsenebesvär. I år hade jag samlat betydlig fler kilometer i relativt friska löparben.
Alltihop kokar ihop till att jag åkte till Lidingö med inställningen att jag inte skulle behöva kämpa. Visst, det är 3 mil. Visst, det är många backar. Men silvret skulle jag ta med autopiloten på. När det ganska snart visade sig att jag skulle behöva jobba - ja då var jag inte mentalt förberedd.
Jag har lärt mig en läxa. Läxor är nyttiga.
En 46-årig tant som springer Lidingöloppet under 2.40 är värd lite silver tänker jag och köper mig en alldeles egen "medalj".Så. Slut på analys. Slut på självömkan. Next stop New York marathon!
12 kommentarer:
Åh ska du springa ING New York Marathon - nu blir jag avis! Du få mitt silver om jag får din startplats!
Skämt åsido efter att igår sprungit LL 30 km för första gången så har jag respekt för alla som klarar sub3 h för det är ingen walk in the park.
Och att köpa en medalj till sig själv måste ju vara bästa plåstret på såren, bra gjort!
Du, den där medaljen är banne mig mycket snyggare än LL:s silverpeng! Inte för att jag har sett silvervarianten, men jag antar att det bara är färgen som skiljer den från bronset. Pumlan ville inte ha min, "monstret är så fult".
2:40 på LL är förexten en jättebra tid. Det tycker jag. Och NY - där äger du!
Fin medalj! Klart du var värd det!!
Faktiskt mkt finare medalj:) och mer användbar! Kanske var det här (psykbrytet) just vad du behövde för att öka motivationen för NY? Precis som Bolt tycktes bli mkt mer taggad efter att ha misslyckats så totalt på 100m!
Vilken fin medalj, mycket snyggare medalj än silvret på Lidingö om du frågar mig. NY marathon, vilken jäkla upplevelse det måste bli.
Jag tycker 2.39 är väldigt bra ändå! Visserligen inte lika bra som förra året, men ändå-väldigt bra! Du har rätt att väldigt mycket sitter i det mentala! Det bästa var att du köpte din egna silvermedalj! Bra där!/Susanne
Så ska det låta! I NY bärs du dessutom fram av en entusiastisk publik, till skillnad från fågelholkarna i Stockholm.
Snyggt silverhjärta!
Bra sprunget! Den tiden utan fokus är väl grymt, tycker jag.
Jag kunde inte springa alls pga ledset ben (skulle ha gjort 15 km).
Lycka till i NY!
Det är ju det jag säger! Du ÄR bäst när det gäller! :-)
KRAM
Eva, nä du! Den startplatsen får du inte. Inte ens mot ett guld.
Bureborn, det är bara färgen som skiljer. Och när jag tog fram min från förra året såg den ut som den blivit brons... tappat silvrigheten liksom. men det är nog mer äran man vill åt. Smart affärsidé av LL. Folk vill först klara loppet, sedan ta silvret.
Suzan, Tack - visst är jag värd den!
Lisa, jag är helt säker på at psykbrytsläxan var välbehövlig.
Anna, hjärtat är mycket snyggare. I år var LL-medaljen inte fin. Alltid Carl Milles, och det är ju bra, men årets såg nästan skrämmande ut.
Susanne, tack för hejande längs banan! det hjälper massor!
Camilla, jag har hört om den publiken - det ska bli så kul!
Sverker, ta hand om benet. Bra naprapat: Fredrik Johansson, sportmedicin (www.sportmedicin.se) i Segeltorps ishall.
Ingmarie, inte alltid. Ska berätta om en katastrofal gymnastiktävling någon gång. Brukade alltid lyfta mig och trodde att jag skulle greja en del lite väl svåra volter...
Trevligt att träffas igen om än kort! ;)
Lidingö är verkligen tufft oavsett tempo och man måste ha huvudet med sig för att fixa backarna annars rinner tiden på fort.
Tycker du är grym som alltid och häng inte läpp över detta! Lycka nu till med laddningen inför NY, där lär inte huvudet bli några problem. Det LOVAR jag!!!!
Det var trevligt att träffas och gå tillsammans till starten! jag hade nog lite samma inställning som du, att silvermedaljen skulle vara "lätt" att få, men oj, så tungt det blev! Din medalj är ju som sagt mycket finare och också mycket mer användbar!
Anna
Skicka en kommentar