Känner mig duktig. Har sprungit 26 kilometer. En kilometer längre än jag trodde att jag skulle. Trodde. När jag tar fram träningsprogrammet för att planera nästa vecka ser jag att jag skulle sprungit 28 kilometer idag. Virrpanna springer för kort långpanna.
Ungefär en halvtimme in i passet är det dags för första vätskepausen. Jag upptäcker att jag bara fyllt en av de fyra flaskorna jag har med mig. Litet hus vid skogen slut. Virrpannan knackar på. Ingen tomte tittar ut. Men väl en snäll kvinna som släpper in mig i sitt kök och låter mig fylla mina flaskor.
Virrpannan springer vidare. Genom skogen på knöliga och rotfyllda stigar. Ut på en asfaltsväg. Där lyckas jag trampa på en stor och ensam sten. Foten viker sig i 90 grader. Hur klantigt som helst. Jag känner hur foten svullnar lite men bestämmer mig för att springa vidare. I nödfall kan jag gena hem.
I Kungens kurva möter jag den arga kvinnan. Hon kör en röd SUV. Jag springer över ett övergångsställe och har passerat två av fyra filer. Jag ser bilen och tycker att föraren borde sett mig - jag har ju liksom sprungit över halva vägen redan och det är ingen annan trafik och god sikt. Men kvinnan kör faktiskt lite för fort. Trots tvärbroms stannar hon mitt över övergångsstället och jag får i min tur tvärstanna mitt i vägen. Min hand flyger automatiskt upp och fulfingret fälls ut...
Kvinnan kör vidare, stannar vid en busshållplats och far ilsken ur bilen. Hon skriker åt mig. Jag är en idiot tycker hon. "Du ska inte springa rakt ut bara för att lagen säger att bilar måste stanna" skriker hon. "Det var du som gjorde fel och det vet du" svarar jag. Jag springer vidare. Kvinnan kör förbi och tutar. I nästa rondell åker hon hela vägen runt bara för att köra tillbaka, tuta igen och göra fulfinger genom rutan. Tänk vilken energi vissa har. Missriktad sådan.
12 kommentarer:
Fick mig ett gott skratt. Hon var nog inne i en toksekvens. Tror nog att hon kankse ångrade det där varvet och fingret. Vilka människor det finns.
Tänk vad hon hade kunnat springa långt på den energin, istället för att slösa bort den sådär! :)
Ha ha ha! Rädsla kan föda ilska ibland och det blir ganska komiskt. När hon sedan vägrar erkänna sitt misstag och istället tar ännu ett varv för att visa fingret blir det till ett underbart blogginlägg. Hon skulle bara veta...
Haha riktigt underhålande suv-kvinna det där :) även omd et säkert inte var lika kul att bli utskälld av henne :)
Hjälp, hur orkar man! Tyckte det förresten var bra gjort med 26 km - jag tycker att det är 1 längre även om det var 2 för kort ;)
Men galet. Vilken kärring! Bra långpanna i alla fall!
Jag "råkade" lägga upp fingret till en bilist härom veckan också på väg till jobbet. Några sekunder senare kom jag på att det var rätt stor sannolikhet att den bilen skulle köra ner bakolm mig i garaget jag springer in i för att komma till omklädningsrummet (=ngn från samma företag) :)
Jösses! Stackars människa med så mycket ilska inombords! Egentligen tror jag hon blev väldigt rädd och är en olycklig person. Hon borde börja springa. och yoga... :-)
Låter verkligen som hon blev skitskraj, hon fick ju nästan en löpare i grillen. Men erkänna att hon gjort fel, nej det gör inte ägare av röda SUV:ar. De blir rosenrasande som sina bilar istället. Stackars energislösare!
Men du, så skönt att det gick bra!
Vilken historieberättare du är!
Herredjävlar vilken människa (inte du såklart utan hon i SUVen då såklart) hon måste må riktigt dåligt.
Men hörrdu, visst har det varit en möten med ilskna personer på sistone, hundägare och SUV-ägare med mera. Du får nog börja fundera på din framtoning ;-D
Anna, så mycket ilska kan inte vara nyttigt att hålla inombords. jag tänker att jag gjorde henne en tjänst.
Madde, minst ett marathon.
Camilla, jag tror också hon blev rädd. Och skämdes lite. Hon körde rätt fort faktiskt.
Andréa, efteråt kan även jag skratta.
Sara, tack. jag var själv rätt nöjd. har nämligen haft lite svårt med motivationen ett tag...
Men Snorkkis! Att jag är fulfingertypen visste jag ju, men du!?! Du ser ju så lugn ut :-)
Ingmarie, yoga behövde hon (och jag).
Bureborn, nä erkänna att man gör fel kräver mognad.
Erik, Tack!
Staffan, känner inte igen mig riktigt. Arga hundägare har jag träffat, men det måste ha varit ganska länge sedan? Eller så blandar du ihop? Men visst, det var jag som började bråket genom att visa henne fingret...
Ja hjälp, du kunde ju blivit påkörd! Hon borde snarare bett om ursäkt! Men som sagt, det är bara hon som kommer att dra på sig en stroke eller infarkt med det humöret...:P
Skicka en kommentar