Jag lider av tillfällig sömnbrist. Tonåringar kan störa nattsömnen lika mycket som småbarn. Deras metoder är lite annorlunda bara.
Min power plate-date bokar av. Min lunch-date bokar av. Jag bokar av power plate. Orkar inte åka hela vägen in till stan bara för att köra trettio minuter platt-träning ensam. Battery Low.
Solen skiner. Löpning istället? Jag vet vad en löprunda kan göra för mitt humör. Garmin piper. Battery low. Jag lämnar klockan hemma.
Mina icebugs knastrar mot det isiga underlaget. För varje steg laddas mitt batteri lite. Väl hemma igen är lågheten som bortblåst.
Jag läser DN. En psykiater tycker att lättare depressioner bör behandlas med fysisk aktivitet på recept. Istället för antidepressiva läkemedel. Klart man ska. Klart det funkar. Jag har nog aldrig varit deprimerad i klinisk bemärkelse. Men låg har jag varit. Senast idag. Och jag vet vad löpningen gör för mig då.
5 kommentarer:
Jag känner igen mig, löpning är perfekt medicin när jag har många tankar och känslor att ta tag i.
Löpning är som lavemang för hjärnan!
Känner också igen mig. Vad gör den här löpningen med oss egentligen?
För mig är löpningen, och träningen, en livsnödvändighet. På gott och ont. Ibland skrämmer det mig hur stor betydelse den har för att jag ska må bra... Men jag antar att man kan ha större laster här i livet...;-)
Sällan blir så många "problem" lösta som under ett löppass. Psykiatern du läste om i DN är på rätt spår, han behöver inte ens fråga vart är vi på väg.
Skicka en kommentar