Kroppen förnyas på sju år sägs det. Då ska nästan alla celler ha byts ut. Vissa vävnader förnyas fortare än andra. Till exempel tarmslemhinnans yta som byts på bara några dygn.
Jag har yogat i något år eller så. Om sex år kanske jag är mjuk? Eller så är det inte så det fungerar.
Jag tycker oftast att jag är lika stel både på längden och tvären. Utom kanske i rygg och axlar. En hyfsad brygga grejar jag faktiskt. Vaike säger ändå att hon ser att vi alla utvecklas, men att det sker långsamt och att vi kanske inte själva märker det så tydligt.
Ibland tycker jag utvecklingen känns böljande. Det går lite lite bättre ena gången för att återgå till det vanliga nästa. Idag var det en sådan "bättre" gång. Tårna i marken i plogen. Hälarna väldigt nära mattan i hunden. Tillfällig förbättring, eller verklig? Dagsform kanske. Jag väljer ändå att glädjas.
2 kommentarer:
Det är som med det mesta i livet. Det går upp och det går ner.:) kram
Böljande, som ett yoga-flow...
Skicka en kommentar