Ibland snurrar låttexter i mitt huvud. Idag har "It's the end of the world as we know it" snurrat. Min första "riktiga" arbetsplats, AstraZeneca i Södertälje, lägger ner den forskning jag en gång i tiden var en del av. Alzheimer är för svårt. Parkinson är för svårt. Att det finns patienter därute som behöver nya och bättre läkemedel betyder lite i sammanhanget.
"And I feel fine" fortsätter REMs text. Så långt kommer jag inte i mitt snurrande. Långt ifrån "fine" känner jag mig.
6 kommentarer:
Usch vad trist när man vet hur mycket den forskningen betyder för vissa människor.
Det var verkligen jättetrista besked, inget som jag hade väntat mig. Vad jag har förstått har de väl ändå legat rätt långt fram inom den forskningen även om det är svårt!? Trist är det i alla fall och efter att ofrivilligt ha fått en alldeles för nära inblick i alzheimers blir jag än mer frustrerad för det behövs verkligen mer forskning...Det känns som att läkemedelsindustrin går allt mer bakåt i Sverige, tyvärr!
Amen! Även här har jag upplevt muntrare fredagar även om jag redan var påverkad av jobbflytt sedan innan.
Förstår att det inte känns alltför muntert idag. Trist att den forskningen inte får leva vidare, den är ju extremt nödvändig. Kram min vän!
Kanske det föds något annat, nytt och t.om. bättre ur detta? "Vi får vänta och se" du vet... ;-)
Bureborns TMI vore kanske något? :-)
Träningen och livet, arbetstillfällen, svensk export och sjuka människor - alla är förlorare.
Karin, läkemedelsindustrins storhetstid i Sverige var till och med före min tid och jag har ju jobbat mer än 15 år efter disputationen. jag tror Sverige är för litet för läkemedelsjättarna, vi får bli bra på SME istället (som ju kan bli stora någon gång) och samarbeten utlicensieringar till de stora. Mycket diskussion om detta på Apotekarsocietetens ordförandekonferens som jag just varit på. Du vet väl att alla läkemedelsintresserade är välkomna som medlemmar i apotekarsocieteten? namnet till trots är det inte någon exklusiv apotekarklubb.
Staffan, det är verkligen en stor omställning vi står inför inom Life Science i Stockholmsregionen.
Erik, djup sorg faktiskt. och en känsla av maktlöshet.
Ingmarie, jo jag tänker så också. men det är svårt...
Skicka en kommentar