söndag 3 februari 2013

Isbrytare

Värmande merinoull från New Zeeland som Anna på Löplabbet talar sig varm om under löpningens dag-eventet. Jag faller för löftet om en varm rumpa och köper trosor. Till det en grön tröja jag bara inte kan stå emot. Jag, som tycker att man kan se ut lite hursomhelst när man springer, faller för färgen. Faller för färgen på en tröja som är tänkt att ha under löparjackan och som faktiskt inte kommer att synas... Lite nyfiken är jag också. Är det någon skillnad på ren merinoull och de blandplagg, funktionsmaterial och merino, jag redan tycker är så bra?


Märket är Icebreaker och testpasset ett två mils långpass i några minusgrader och sol. Jag känner mig lagom varm. Det kliar inte. Trosorna sitter där det ska (jag blev lite varnad för "troskryp" av en av de andra event-besökarna - eftersom trosorna inte är så elastiska, men den rejäla modell jag valde funkade bra på mig).

Väl hemma igen tycker jag att tröjan är väldigt våt. Våtare än mina blandtröjor brukar kännas. Men frusit har jag ju inte. Är då ren merino bättre än blandningen? Jag har inte riktigt bestämt mig ännu. Fler testpass behövs nog.

4 kommentarer:

felicia sa...

oj kan inte hjälpa dig vilket som är bäst men snygg var den iaf =D

Snorkkis sa...

Ja det är väl så med merino - att de blir blöta. Ser fram emot ytterligare test. Jag gillar några av mina merinoplagg men andra sticks...

bureborn sa...

Superläcker färg!
Har själv aldrig vågat testa ull. Minnet av barndomens kliande ylletröja är för starkt.

anneliten sa...

Felicia, jättesnygg tycker jag.

Snorkkis, den blöta känslan får bli på minuskontot. Denna stick inte alls.

Bureborn, var lite galen och våga :-)