"Jag får väl se det som en övning i tålamod" säger jag. "Bra att du tar det så" svarar Dr. Bengtsson. Men när jag knäpper bort samtalet rinner tårarna. Av frustration. Och lite av rädsla. Jag vill inte ha en inflammation puttrande mitt i mitt hjärtas elektriska motorväg. För det är där den sitter. Kvar.
Tålamod behöver jag gott om när jag nu får vänta på en ny magnetkameraundersökning. Troligen i början på augusti, när verksamheten går över från semesterfart till normalläge, tror Dr Bengtsson. Han är lite besviken han också. Den första undersökningen gjordes - precis som jag misstänkte, för snabbt inpå den första och tidigare än han hade begärt. Sannolikt fick jag en återbudstid. Sannolikt ville magnetkamerafolket jobba undan. Undrar vad det kostar? Inte bara i frustration från min sida, utan i skattepengar.
5 kommentarer:
Jag beundrar dig så mycket för ditt sätt att hantera det här. Jag är så imponerad.
I augusti kommer säkert den där inflammationen ha försvunnit.
Åh vad trist! Jag beundrar dig för att du är stark och hoppas att augusti bjuder på roligare besked
Nej vad trist. Styrkekram till dig!
Lennart, det går upp och ner - men för det mesta håller jag mig lugn. Kan liksom inte göra annat än acceptera faktum. Och springa ihjäl mig vill jag faktiskt inte. Än.
Karin, ja om det inte är läkt i augusti är det nog dags att bli riktigt orolig.
Snorkkis, tack!
Kram!
Skicka en kommentar