Hela dagen har jag haft en klump i magen. Min ena dotter lämnar Sverige idag. Lämnar sitt rum tomt. För en ganska lång tid framöver. Hon åker till landet down under. Hon har visum för ett år. Pengar för ett tag. När hon kommer hem har hon inte bestämt. Jag tänker på den dagen då jag lämnade Akademiska sjukhuset med en liten alldeles nyfödd flicka. Det känns länge sedan. Det känns som alldeles nyss. Samtidigt. Och jag vet att man bara lånar.
Jag är glad att min lilla flicka har växt upp till en självständig och äventyrslysten individ. Ändå har jag en klump i magen.
Jag bokar in ett pass body pump. Kanske hjälper det mot klumpen.
Jag är glad att min lilla flicka har växt upp till en självständig och äventyrslysten individ. Ändå har jag en klump i magen.
Jag bokar in ett pass body pump. Kanske hjälper det mot klumpen.
8 kommentarer:
Jag kan knappt föreställa mig den dagen, och då har jag ju ändå "säkrat upp" :-) med några barn till så att det dröjer länge länge innan de är utflugna!
Självviskt tänkt javvisst men jag kan inte låta bli att tänka så. Äldsta dottern fyllde 14 igår och det känns inte långt borta att hon är "på väg". Jaja, det är livet och det är roligt att hänga med i varje fas! Att vi kommer bo nära varandra, ha kontakt och träffas ofta är ju naturligtvis saker jag hoppas på men det går ju inte att ta för givet!
Nu är inte mina barn så gamla, men jag tänker ofta på de en vacker dag flyttar. Tiden går så fort, och det gäller att ta vara på den tiden man har.
Att göra läxorna med barnen till exempel. Att lyssna på sitt barn som försöker läsa är ett privilegium :-).
Lyllos henne med dig och P som föräldrar!
KRAM
Även om det är lång tid tills jag är i samma sits så förstår jag dig. Usch :( Men samtidigt förstår jag att det känns bra att ha så modiga barn som vågar göra det de verkligen vill. Och det måste de ju ändå fått av er föräldrar!
Egentligen tycker jag ju att alla borde flytta hemifrån och bli självständiga efter studenten. Men kan tänka mig att ha lilla knyttet boende här hemma tills hon är 30 minst :) .
Vilken spännande höst dottern kommer att ha, och kanske en möjlighet för er att ta en trip till down under?
Fint skrivet Anneli och jag instämmer i Ingmaries ord om att M är ett lyllo med er som föräldrar!
suck. hoppas att klumpen minskar med tiden! stor KRAM
Staffan, bara till låns. Och 14 år är väldigt nära "bara låna ibland"-åldern. Och det är ju så det ska vara...
Lennart, jo. man vill ju inte att ens barn ska säga "du bara jobba och springer". Det har faktiskt ett av mina sagt en gång. Sådant skär i hjärtat och jag skärpte mig.
Ingmarie, nåja. Vi är långt ifrån ideala, men vi är hennes. Hon vet det och vi vet det. Vad som än händer.
Andréa, jag är faktiskt lite stolt att vi uppfostrat en trygg individ med självförtroende.
Snorkkis, håller med. I teorin ska de ut när de är flygfärdiga, i praktiken vill man hålla kvar dem typ forever.
Erik, vi är nog inte varken bättre eller sämre än vilken förälder som helst. Vi älskar och försöker respektera våra barn som individer. Det är väl ungefär det man kan göra för dem.
Lisa, klumpen är lite mindre, men jag tvivlar på att den försvinner. Ingen "klump-förlossning" i sikte :-)
Skicka en kommentar