tisdag 1 oktober 2013

En liten bit av mitt hjärta

Tur att jag hann springa ett härligt skogspass igår. Tur att jag hann njuta av höstlöpning. För nu är det träningsförbud igen. En läkare ringde. Inte min läkare. En annan. En specialist. Hon hade sett mina magnetröntgenbilder och ville ta en hjärtbiopsi. Om två veckor hade hon tid. Fram tills dess ingen träning. Och sedan? Who knows.

Det kan hända att inläggen här blir lite färre när jag inte har någon träning att skriva om.

9 kommentarer:

Andréa sa...

Nä usch vad tråkigt :( Jag hoppas av mitt hela hjärta att det bara blir de här två veckorna och inte mer förbud efteråt. För även om ditt hjärtas hälsa är det allra viktigaste så behöver även själen sitt. Kram

Anna (Orka mera) sa...

Attans vad trist! Samtidigt är det ju skönt att de går igenom ditt hjärta ordentligt, det är ju det enda du har! Nu håller vi tummarna för att biopsin visar att allt är ok! Kram och styrkepepp!

Annie sa...

Nä!!!! Men- SÅ bra att de kollar upp och följer upp! Håller tummarna!

Erik sa...

Men vad f*n! Du behöver inte fler motgångar. kram på dig!

Anne-Li sa...

Men usch vad tråkigt :-(

Ingmarie sa...

Finns liksom inga ord... men du kan skriva om allt annat i ditt liv! :-) Som bloggbeskrivningen säger. :-)
KRAM

bureborn sa...

Åh, nej så trist! Och samtidigt ett litet, litet ja - för att de inte tar några risker med ditt hjärta. Det är ju ändå livet det handlar om.
Håller tummarna för att lilla biten visar att hjärtat behöver livslångt löpande framöver, utan pulsrestriktion.
Och du, som Ingmarie skriver, skriv gärna om annat i ditt liv så länge. Jag vill inte gärna vara utan dina fina finurliga välskrivna inlägg. Kram!

Staffan sa...

Finns inte mycket mer att tillägga utöver vad de andra skrivet. Usch så långdraget och segt men samtidigt verkar ju vården fungera och du bli uppmärksammad och omhändertagen och det är ju det som spelar roll i det långa loppet! Två veckor är ändå ingen lång ytterligare period, kan bara hoppas att väntan är slut där!

Lisa sa...

...jag hoppas i alla fall att du fortsätter att slänga in nåt litet blogginlägg då och då, när värsta fasen (av chock?/frågor) lägger sig. Dina tankar och reflektioner är alltid väldigt läsvärda även när det gäller annat än träning!

Stor KRAM