Vikten av att vara i god fysisk form om och när man blir sjuk.
Jag tänker tillbaka på ett av föredragen på hematologi-kongressen i New Orleans. Om en slags blodcancer. Patienter indelade i fit, unfit och fragile. Själva slutsatsen var att de som var hyfsat starka vid insjuknandet klarade en mycket tuffare läkemedelsbehandling. Och den tuffare behandlingen tog förstås bättre på cancern. Med en bättre långsiktig prognos för patienten. Fuck cancer förresten. Och se till att vara i god form om den väl skulle slå till.
Jag besöker osteoporos-avdelningen på Huddinge sjukhus. Mätning av täthet i mina ben står på dagens schema. Osteoklaster och osteoblaster. Celler som bryter ner ben och celler som bygger upp ben. För skelettet byggs om hela tiden. Osteoklaster och osteoblaster i balans och allt är frid och fröjd. Kortison, som jag pillar i mig dagligen, stör den balansen. Och skelettet urlakas. Jag tänker att jag borde ha rätt mycket ben att ta av. För ben byggs upp av träning. Särskilt av hopp- och skutt-typ. Jag tänker på alla löpsteg. Jag borde vara långt ifrån "fragile". Jag borde ha ett bra utgångsläge.
Jag promenerar hem från bussen. Jag sätter klackarna hårt i marken. Gör mitt bästa för att stimulera mina benbyggarceller.
Jag tänker tillbaka på ett av föredragen på hematologi-kongressen i New Orleans. Om en slags blodcancer. Patienter indelade i fit, unfit och fragile. Själva slutsatsen var att de som var hyfsat starka vid insjuknandet klarade en mycket tuffare läkemedelsbehandling. Och den tuffare behandlingen tog förstås bättre på cancern. Med en bättre långsiktig prognos för patienten. Fuck cancer förresten. Och se till att vara i god form om den väl skulle slå till.
Jag besöker osteoporos-avdelningen på Huddinge sjukhus. Mätning av täthet i mina ben står på dagens schema. Osteoklaster och osteoblaster. Celler som bryter ner ben och celler som bygger upp ben. För skelettet byggs om hela tiden. Osteoklaster och osteoblaster i balans och allt är frid och fröjd. Kortison, som jag pillar i mig dagligen, stör den balansen. Och skelettet urlakas. Jag tänker att jag borde ha rätt mycket ben att ta av. För ben byggs upp av träning. Särskilt av hopp- och skutt-typ. Jag tänker på alla löpsteg. Jag borde vara långt ifrån "fragile". Jag borde ha ett bra utgångsläge.
Jag promenerar hem från bussen. Jag sätter klackarna hårt i marken. Gör mitt bästa för att stimulera mina benbyggarceller.
6 kommentarer:
Du gör verkligen ditt bästa. Du är en bra person som gör ditt bästa. Det är precis så du är och det är det som gör att du kommer igenom det här. Det tror jag!
Ingen Fragile inte! Verkligen inte!
Du har säkerligen ett bättre utgångsläge än de flesta.
Bra där!
Jag tänker att det gäller det mesta, det där med att vara i god form när ohälsan slår till. Även graviditet! När jag fick första barnet tränade jag 2-3 ggr/v. Jag tränade in i åttonde månaden, mådde bra, hade inte ont. Men till andra barnet var jag inte alls lika vältränad... och besvären kom som ett brev på posten. Ryggont och foglossning. Jag menar att det berodde på att mina muskler var mycket svagare då än vid första graviditeten.
Så jag försöker hålla igång, om än inte på nån elitnivå. Kan förresten tipsa om appen The Walk - stegräknare med pepp :)
Lennart, just nu känner jag mig rätt nedgången faktiskt. Men allt är relativt.
Ingmarie, lite att knapra av, men reservknaprande känns inte lika bra som att bygga.
Maria, det tror jag absolut stämmer. Träning och bra mat är så viktigt .
Bäst att stampa järnet. Eller köra powerplate? Och äta D-vit?
Just nu behöver du kanske inte D-vit iofs, du lär ju få en del sol!
KRAM
Lisa, synd bara att powerplate är så otillgängligt annars känns det som en bra grej nu.
Skicka en kommentar